Att måla är bland det roligaste Ida vet. Hon väljer ofta att måla när vi frågar henne vad hon vill göra. Men man måste ha tid på sig för hon kan sitta länge och väl och knåpa på sina teckningar. Färgglatt och fint blir det! 

Och jag lyckades fånga hennes fina pennfattning på bild när hon kröp närmare papperet för att rita koncentrerat. 

Mammas duktiga lilla tjej <3

Jag har drabbats av ett nysmaraton idag. Nyser konstant. Hela dagen. Å nu är jag täppt i näsan också. Antar att man tyvärr kan kalla det förkylning. Hoppas att jag slipper bli värre iallafall. 

Ida är också snorig, och täppt i lilla näsan på nätterna. Så även för hennes del hoppas jag att det inte blir värre. 

Önskar att vi kunde få vinka hej då till alla förkylningar, hosta och andra sjukdomar på låååång sikt!!!! 

...att vara mamma. 

Jag lämnade Ida på dagis idag, och det slutade i tårar hos både barnet och mamman. Fy tusan vilken pärs det var. Hon har inte varit där på 2 veckor, och till råga på allt var det jag som skulle lämna henne, vilket jag ytterst sällan brukar göra eftersom Anders börjar senare än mig. Men idag var det alltså min tur. 

Hon var ledsen redan i bilen dit, vilket jag hade förutspått att hon skulle vara. Men väl på plats var hon så hysteriskt ledsen att hon spydde, och då blev hon ju rädd förstås. Och ännu mer ledsen.

Där och då ville jag bara följa mina mammakänslor, skydda det bästa jag har och ta med henne hem och lägga oss i sängen och mysa. Men min hjärna sa ifrån såklart. Och jag stålsatte mig och lämnade henne efter att jag bytt hennes tröja.

Redan när jag stängt dörren till dagis så kände jag hur tårarna började komma även på mig, så jag skyndade mig till bilen. Jag ringde Anders och bad honom ringa dagis om en stund för att höra hur allt gick. Jag visste att jag inte skulle palla det samtalet utan att bli ledsen igen. Anders rapporterade till mig sen att det hade gått jättebra. Och det visste jag egentligen också, men när hon var så där hysteriskt ledsen som hon var idag ville jag ha en bekräftelse på att allt var bra innan jag kunde släppa det. 

Alltså den där känslan som kommer över en när man står där alldeles svettig i hallen på dagis med ett barn som är så ledset är allt annat än kul. Då känner man sig som världens sämsta mamma som lämnar bort det bästa man har. Det är TUR att jag VET att hon har det bra på dagis, att hon är väl omhändertagen av sina fröknar som jag litar till fullo på - det är väl det som gör att man ändå är trygg när man står där med sina överväldigande känlsor. Men gud säger jag, vilken pärs! Hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva dagens lämning. Hoppas att det var en engångsföreteelse. 

I lördags när vi var in på kupolen slog det mig att Ida är i stort behov av nya skor. Tunnare skor, vårskor. Så Skohuset var den logiska första anhalten. Men nej. Hittade inget bra, så vi gick vidare till Din sko. Och vi fastnade för de här läckra skorna ganska direkt: 

Glada neonfärger som lyser passar prinsessan jättebra! Så så fick det bli. Skorna började användas på en gång och Ida gillade dem. Och de vägde nästan ingenting så det borde inte kännas som att man har så mycket skor på sig. 

Så nu är hon nyekiperad om fötterna åtminstone för ett litet tag framöver. Sen blir det självklart sommarskor lite längre fram och så är jag sugen på ett par söta foppa-tofflor till de små fötterna =) Skor är kul när man hittar nåt man gillar, men det är svårt på samma gång. Svårt att hitta nåt som passar bra eftersom man inte kan prova dem själv och säga hur de sitter. Svårt med storlekar på barn. Tur att det finns bra hjälp att få. Synd bara att Ida inte alls gillar hjälpen med att mäta fötterna. Tur att det är ett snabbt "ingrepp". 

Kvällsmat nästa. 

Idag skickar jag många grattiskramar till Baggarvet i Borlänge. Det är nämligen bästa Carolines födelsedag!! 

Anders och Ida hälsar också grattis förstås! Och så passar vi på att skicka några för tidiga grattishälsningar till Johan som fyller år om några dagar. 

GRATTIS! 

Hoppas att dagen bjuder på mycket gofika!! =)

Igår ärade vi Sportys lekland i Falun, tillsammans med bästa sällskapet; Anna och Samuel. Vi hade som vanligt superkul! Och varje gång Ida hade åkt den blå guppiga rutschkanan sa hon: "åka kana igen". Man blir riktigt glad åt att se hennes glada min när hon svischar nerför kanan i nåns knä. Superhärligt!!

På Sportys har både liten och stor roligt, det kan jag garantera! =)

Ursäkta den dåliga bilden, men man ser iallafall att det är Anna, Ida och Anders som kommer nersvischande i kanan. Jag tror att det är Samuel som sitter redo att åka längst upp till höger i bild också. Det här är Idas favvokana som hon kan åka om och om igen. Och när det är klart vill hon åka igen och igen! =)

Jag lovar att uppdatera er med en bildbomb från lekdagen i Falun, men det får bli senare för bilderna ligger nämligen på Samuels kamera så vi får vänta tills vi ses nästa gång. Men bilder kommer absolut förr eller senare!! =)

Jag är såld. Helt förlorad. Och överraskad, för jag trodde verkligen inte det. 

I helgen (lördags tror jag det var) velade jag länge och väl. Jag funderade, för jag hade ingen given titel. Jag skulle nämligen välja en ny bok att läsa och jag visste inte vad jag ville läsa. I vanliga fall vet jag precis vad jag vill/ska läsa när jag läst ut en bok, men så var det inte den här gången... 

Valet landade på första boken i serien om Twilight. En bok som jag hört mycket bra om, men som jag inte läst än. 

Och nu är jag förlorad i vampyrernas värld. Den är bra. Superbra! =)

För exakt 2 veckor sen var jag till Vårdcentralen för att ta bort en del av en leverfläck som missades i höstas när jag var där och tog bort ett litet gäng. Det var tydligen väldigt viktigt att få bort resterna av den kvarglömda lilla fläcken, så det var bara att lyda ordet. När jag bokade tid för att ta bort stygnen så fick jag flashbacks. Tillbakablickar och fina minnen av mitt allra första sommarjobb på distriktssköterskemottagningen i Ludvika. Jag hade hand om patientbokningen på dator och lite annat smått och gott. Det jag blev att tänka på var "sut ut", nämligen förkortningen som sköterskan skrev på min tidsbokning och som jag skrev nästintill dagligen under mitt sommarjobb. Det betyder nämligen sutur ut, allstå stygnen ut. Och det var precis det jag skulle göra idag när jag var där efter jobbet. Allt gick bra, och det är skönt att inte behöva tänka på att akta såret i varje rörelse. 

Japp, jobbet. Mitt påsklov är slut. Tyvärr. Men men, det är en skön tid att jobba när vi går mot våren. Måste bara se till att packa med mig lite mer varierade ytterkläder så jag är förberedd för alla väderomslag som sker under en och samma dag. Idag åt vi mellis ute, och vi hade kiosk i ett av fönstren där barnen fick "beställa" vad de ville ha för pålägg på sin hemgjorda mjuka macka. Mys!