Nu har Måns klarat av sitt livs första tandläkarbesök. 

Egentligen är det ju föräldrarna de vill träffa, för att man ska få info om hur man ska sköta sina barns tänder. Info. Mycket logisk och självklar info tycker jag. Inget oväntat. 

Ida var med eftersom hon är ledig från dagis. Hon skulle vara med och visa Måns hur man gör sa hon. Hon skötte sig jättebra hela tiden, och hon pratade med tandläkaren eller tandhygienist eller vad hon nu var ;) Hon visade till och med sina fina tänder och berättade att hon slutat med napp och att hålet nästan är borta. Då fick hon mycket beröm, och Ida sken upp och blev stolt =)

Måns fick sin allra första tandborste innan vi åkte därifrån. 

Ida undrade varför han inte fick välja något djur när han var så duktig. Och jag förklarade att han är så liten att han inte förstås 0ch att djuren är så små så de skulle han sätta i halsen. Hon köpte förklaringen och konstaterade att "bebisar förstår inte så bra". 

Måns nästa besök är vid 2 års ålder om jag minns rätt. 

Så ikväll ska Måns borsta tänderna för första gången i sitt liv. Starten på ett livslångt borstande. 

Den här veckan har känts lång. Tror att det beror dels på det regniga vädret, men även att veckan före var kortvecka och veckan innan dess var helledigt påsklov. 

Nu ska jag och barnen göra lite inför-helgen-fix såsom blomvattning, tvätt, handduksbyte etc. 

Sen väntar vi på att pappa slutar jobbet så att vi kan ta helg på riktigt =)

Men innan vi börjar med nånting annat ska vi packa ihop oss och åka ner till tandläkaren med Måns. Första kollen (läs info) sker vid 6 månader här i Smedjebacken. 

Utvecklingssamtal på Idas dagis idag. Min trogne följeslagare Måns var förstås med och charmade. 

Det var ett bra samtal där man får en liten liten bild av hur Ida är på dagarna när hon är på dagis. Sånt där som man egentligen inte har nån aning om eftersom man inte ser henne live. Man känner henne utan och innan hemma, men när man inte är med och ser visar hon andra sidor. Lite mer tålamod bland annat. Hemma är det lite tålamodslöst ibland. Hemma hos mamma och pappa är man som tryggast och kan spela på det många gånger. Så är det bara.

Jag tycker att det är trevligt med utvecklingssamtal även fast man träffas och pratar om dagen varje dag ändå. Det här blir lite annat. På ett annat sätt än vardagligt hallprat. Och jag tycker att det är bra. Trevligt tycker jag, både som personal och som förälder. Det är i och för sig inga nyheter som uppkommer på ett sånt samtal, för om det är nå problem eller funderingar vet man redan om det. Men ändå. Det är ändå bra att det finns tycker jag. 

Ida var i fokus. Såklart. Och man blir så där löjligt stolt när man får höra hur duktig hon är på dagarna. Våran duktiga lilla tjej. Och så fick jag se lite kort, och guuuud vad liten hon var när hon började på dagis när hon nästan var 1 år och 9 månader (ändå var hon stor mot många andra som börjar mycket tidigare). Lilla gumman <3

Men hon hade full sjå att leka med de andra barnen så hon brydde sig inte ett dugg om att jag och Måns kom. Måns däremot satt med och lekte. På slutet blev han lite grinig. Tröttheten visade sin närvaro. När vi kom hem somnade han i vagnen som en klubbad säl. Det är jobbigt att vara på dagis hälsar han =)

2 kvällar i rad har Måns ätit välling som sista mål för dagen. Och det verkar ha funkat. Han har sovit hela nätterna efter det. Första natten sov han 21.45-07.30 Andera natten somnade han vid 22, sen vaknade han och var panikslaget ledsen strax före midnatt. Och det gick inte att lägga honom i spjälis igen. Så han fick sova vid mig resten av natten, tills kl 07.00 när han vaknade.

Han var garenterat i behov av närhet när han vaknade och skrek och kunde inte komma till ro i spjälis igen, och då fick han såklart det. Han gosade in sig hos mig på en gång när jag la ner honom och då känner jag mig så nöjd som kan ge honom den tryggheten genom att bara finnas där bredvid honom när vi sover. Hans ansikte nära mig, då är Måns nöjd och kan sova. Han hade nog en orolig natt och behövde sin mamma. Och i "mammajobbet" ingår det att finnas till hands vid såna tillfällen. Det blev en mysig natt, trots lite oro i sömnen hos Liten. Jag fick chansen att sniffa bebisdoft nästan hela natten, det är inte fy skam det heller =) Det gäller ju att se det positiva, hehe. 

Vällingexperimentet verkar med andra ord ha funkat bra!! Lilla magen är återigen nöjd och lilla gubben kan sova hela nätterna - precis som vi är vana vid att han gör =)

Nu går restaurangerna på sparlåga, hehe. Får se hur länge det funkar att amma så pyttelite som jag gör nu. 

Pust. Jag passade på att träna medans Måns sover. 

Min mage är död just nu! 

Men har man gett sig 17 på att stärka mage och rygg så är det bara att köra på och gilla läget. Det ska väl kännas att man rört sig antar jag? Och det gör det verkligen. Känns alltså. 

Jag klappar mig själv på axeln. 

Massa grattiskramar till mamma på din namnsdag! 

Glömde säga det när vi pratade på telefon tidigare idag, så det fick bli ett litet inlägg här istället. 

Mina 3 följeslagare hälsar också förstås =)