Amning. Ett väldigt känsligt ämne för många. Jag vet. Men för mig är det en naturlig del av spädbarnstiden (jag är superglad att ersättning finns för de som inte vill eller kan amma). Jag ångrar inte en sekund att jag valt att amma, eller jo, de stunder när jag legat med 40 graders feber trots febernedsättande tabletter och världens knölar i brösten så har jag väl tänkt tanken på att sluta. Men nej, jag har varit för stark i mitt beslut att fortsätta amma. Det har känts för viktigt för att sluta, viktigt både för mig och för bebisen. För mig är det en självklarhet att amma de första 6 månderna om man har förutsättningarna till det, och jag litar fullkomligt på min bebis som själv vet när den är mätt i lilla magen. Jag tycker att det är väldigt bekvämt med amningen på väldigt många sätt + att det är fruktansvärt mysigt, så jag skulle lätt göra om det om det skulle bli aktuellt i framtiden ;)

Antal nattmål som Måns har ätit sen nyår kan jag räkna på en hand, de få gångerna har varit när han varit sjuk. Han har sovit i stort sett hela nätter sen då, nyår då han alltså var ca 2,5 månader gammal. Han har varit riktigt duktig! 

Men nu tror jag att det händer nåt med den lille killen. Tror att han är i en utvecklingsfas och att han börjat drömma. Och så lite hunger på det. Han vaknar nämligen häftigt och gallskriker. Som en blixt från klar himmel skriker han i högan sky. Han är otröstlig, det enda som funkar är att ta upp honom. Och helst är det pappa som ska trösta när han är så ledsen. Då är pappa bäst tycker Måns. De häftiga uppvaknandena sker i stort sett varje gång han sover både nätter och dagar.

I natt när han var som mest ledsen vaknade han riktigt och blev vaken. Han kom inte till ro. Så jag gjorde välling till honom för att se om han ville ha, om det var hunger i lilla magen som spökade. Och det var det. Han drack vällingen rätt upp och ner, sen somnade han om efter ett tag. 

Annars när han skrikit på nätterna/eller dagarna har han inte vaknat, utan han har liksom skrikit i sömnen. Men natten till idag var annorlunda. Det kändes som att det saknades nåt, och i det här fallet var det magen som inte var nöjd. 

Jag börjar misstänka att Måns-mjölken inte räcker till längre. Han verkar inte stå sig en hel natt längre, så ikväll ska jag testa ge honom välling inför nattningen för att se hur det funkar. Jag har dragit ner så pass mycket på amningen nu så jag är inte ett dugg förvånad om det inte finns tillräckligt till bästa bebisen. Jag har ju ingen aning om hur mycket det finns, samt hur mättande den är nu. Det enda jag vet är att Måns är nöjd när han lägger sig, jag litar helt på honom när det gäller maten. Men i natt sa han till och jag misstänker att det beror på mjölken. 

Så nu håller jag tummarna för att vällingexperimentet funkar ikväll å att kommande natt blir bättre. Jag vill sluta amma nu eftersom 6 månaders helamning var mitt mål. Och det har jag uppfyllt så nu vill jag avveckla. Jag har gjort det bra får jag lov att säga. Mjölkstockning efter mjölkstockning i början, men sen funkade det riktigt bra, men jag har ändå varit försiktig med att klä mig ordenlitgt. Måns har klarat det bra han också, både med amningen och nu när jag håller på att avveckla verksamheten. Det sistnämnda projektet har gått fort. 

Med Ida tog det ca 1,5 månad från att jag började avveckla. Henne helammade jag helt i 6 månader, precis lika som med Måns, sen ytterligare 1,5 månad i överfasning till annan mat. Det funkade bra. Det verkar gå fortare med Måns, men jag tror att mycket har att göra med att jag inte är lika "feg" nu som jag var med Ida. Jag vågar öka mängden lite fortare, men såklart i lilla magens takt. 

Hjälp mig att hålla tummarna för ikväll och i natt. 

Trots att det känns helt rätt att sluta amma, så känns det väldigt vemodigt också. Den där mysiga stunden med bara min bebis och jag i en bubbla är snart över. Väldigt sorgligt! Jag älskar att amma (så länge man slipper mjölkstockningar!!!), så för den skull kan jag amma ett tag till. Men efter 6 månader känner jag att det räcker. Jag kände lika med Ida. Det känns som att jag har gjort mitt när jag helammat 6 månader. Bebisen börjar bli stor, och behöver vänja sig äta annan mat. Och vid den åldern finns verkligen intresset för annan mat, det syns tydligt när de små armarna och händerna sträcker sig efter gaffeln när man själv stoppar något i munnen. Det känns helt enkelt som att bebisen börjar bli redo då. 

Nu känner jag lite extra att det är dags att sluta eftersom Ida älskar att vara ute och jag vill kunna vara ute med henne oavsett väder och slippa tänka på mjölkstockningsrisken. 

Jag vet, jag har ingen som helst anledning att förklara varför jag väljer att sluta amma, och inte heller varför amning är så viktig för mig. Det är mitt beslut, min bebis och min kropp. Men jag är nöjd med mitt beslut och det känns bra trots att det är sorgligt. Jag behöver inte redovisa det för nån annan, men jag tror att egentligen är det för mig själv jag skriker. Det som jag tror gör det mest sorgligt är att jag inte förstår att tiden gått så fort, att Måns redan helammats 6 månader - och att mitt mål därmed är uppnått. 

Min lilla konstnär har varit i farten med papper och penna igen. Den här gången målades en sol, en stor gubbe och en julgubbe. Julgubbens karaktäristiska drag är såklart mössa som sitter perfekt på gubbens huvud.

På andra papper målade hon även ballonger i olika färger, ett hus, en stege å fler gubbar och julgubbar.

Hon är i en rolig period i ritandet ni när hon upptäckt att man kan rita olika föremål OCH att andra kan se vad det föreställer. Det sistnämnda har jag dock problem med fortfarande så det är ingen självklarhet.... hehe ;-)
Det är kul att hon tycker att det är roligt att rita och måla. Nån i familjen som gillar det då ;-)

Leka med färger och måls mönster behärskar även jag men när det kommer till ansra saker så blir jag slagen av min 3-åring ;-)

Med hjälp av ett skavsårsplåster trotsade jag skavsåret och vi tog en promenad till dagis för att lämna Ida, och promenad hem med Måns. Det var riktigt fint väder i morse så jag iddes inte ta bilen. Strålande sol och vindstilla. Det var som upplagt för en morgonpromenad med de 2 bästa. Ida blev jätteglad när jag sa att vi skulle klä oss för att kunna gå till dagis. Måns somnade på vägen dit, han var riktigt trött efter att ha haft en knölig natt. Han sover oroligt till och från på nätterna, undrar om det är en av de berömda utvecklingsfaserna, eller om han drömmer. Eller nåt helt annat. Inget man kan veta och göra nåt åt mer än att gilla läget. 

Jag och Måns hade playdate med Sofie och Milas på förmiddagen, men pojkarna sov så det blev tjåldate oss mammor emellan istället. Riktigt trevligt! Måns fortsatte sova efter promenaden hem från dagis, och Milas hade somnat på vägen hit. Lite dålig timing pojkar, men väldigt trevligt för mammorna att få prata =)

Ämneshopp: Önskar att det fanns ett skavsårsplåster att sätta över blåsan i munnen också för den gör fruktansvärt ont. Det svider. Och större har den blivit också, och tyvärr så hänger den envist kvar i min mun. Försvinn! Listerine vette 17 om jag vågar ta, för det kommer svida som satan av det.... 

Nu ska vi ägna oss åt lite strumpmemory medans vi väntar på att pappan i huset ska komma hem från jobbet. 

Förresten, träningsvärk i magen och benen - check!! 

Upptäckte att jag fått skavsår på ena hälen efter gräsklippningen så nu håller jag tummarna för att jag kommer kunna gå en sväng imorn med Måns när Ida är på dagis. Trist om ett dumt ovälkommet skavsår sätter käppar i hjulet när jag börjat komma ut på promenader nästan varje dag. Aja. Inget att göra nåt åt antar jag. Bara att ogilla läget.

Eller förresten. Jag passar på att ogilla läget dubbelt så mycket för jag har fått en blåsa i munnen också. Och genast fick jag en hint om hur tufft Anders har det med alla sina blåsor som är resultatet av hans allergier. Tycker synd om honom för de gör verkligen ont. Jag har en liten blåsa. En. Han brukar få många. Stora. Fydå!!

Nu tycker jag lite synd om mig iallafall å så hoppas jag att jag vaknar upp imorgon utan skavsår och utan blåsan i munnen. Önsketänkande deluxe!! :-)

Bilderna från promenaden i morse verkade inte ha kommit med i förra inlägget så jag kompletterar lite nu.

Måns sov. Och Ida hade sällskap av en pinne som hon låtsades var en drake :-)

Vi tog en förmiddagspromenad hela familjen. Det blåste riktigt kallt stundtals =( Haglat har det gjort idag också. Och snöblandat regn. Och därmellean strålande sol. Det märks att det är maj med aprilväder. 

Ida ville ut efter mellis. Måns fick följa med en stund. Han satt och tittade i vagnen medans Ida lekte i sandlådan. Sen gick jag in med Måns till pappa för jag skulle klippa gräset. Ida fick vara kvar ute och leka. 

Så nu är gräset klippt för första gången i år. Det kändes inte som att det var så högt när jag började, men när jag hade klippt ett tag insåg jag att det var behövligt. Det blev stor skillnad. Fint blev det. 

Känns som att jag kommer få säga hej till träningsvärk imorn. Det gör redan ont i bland annat benen efter att ha kört ett träningsprogram idag. Känns bra! Nu vill jag gå ner till vad jag vägde innan jag blev gravid med Måns. Vill försöka komma i några av byxorna jag hade då också. Ska bli spännande att se om jag lyckas. Jag hoppas att jag får stöd av mina närmaste så att jag kommer öka chanserna att lyckas även när det känns tufft och alldeles omöjligt. Jag vet att det kommer kännas så, och jag kommer vilja ge upp många gånger. Men jag har gett mig 17 på att försöka, å jag vill inte ge upp i första taget. 

Ämneshopp. Anders har provat att vaxa några kakelplattor i duschen idag. Först rengjorde han dem förstås noga! Och efter att ha googlat provade han att vaxa några stycken för att se om det blir mindre smutsigt när man duschar. Det låter jättekonstigt, det tyckte jag också först, men när jag provade spola vatten på så blev reaktionen precis som på en bil; vattendropparna pärlade sig och så rann det av. Det rann förstås av från plattorna som inte var vaxade också, men med vaxet så blir det ju en hinna som inte kommer dra åt sig smuts lika mycket. Så är tanken iallafall. Spännande att se om det funkar. Isåfall är det lätt värt det för att slippa det enorma skrubbandet Anders ägnade sig åt för att få rent det. Att rengöra kaklet som inte ser lortigt ut är ju inget man tänker på varje dag, men det var behövligt. 

Hoppas få slippa se den här snöiga synen nå mer förnäm tidigast oktober igen. Första maj idag å det såg ut så här när vi gick upp i morse.

Några centimeter hade lagt sig på marken men som tur var blev de inte så långvariga när solen kom fram.

Dagens planer ändrades så vi roade oss på torget där socialdemokraterna hade arrangemang idag. Godis till barnen som lyckades kasta en boll i en hink. Ludvika minkcirkus uppträdde och lite annat.

Ida roade sig i lekparken medans vi väntade på att cirkusen skulle börja.

Här är priset för att sätta bollen i hink. I bakgrunden till vänster ser ni Ida leka. Hon kör bil.

Det blev en bra dag ändå.
Men jag måste säga att jag tycker att det är dåligt att inte arrangemanget inte är i ordningställt när det står att det ska börja. När det började var hoppborgen långt ifrån uppblåst, och ansiktsmålaren skulle inte komma förrän senare. Dåligt helt enkelt. Men ett bra initiativ med familjedag i samband med första maj-firamde.