Dags att söva bebis(arna)...

När man talar om trollen.... 

Man glömmer snabbt. Ibland heter det till och med förtränger, eftersom det inte längre är en del av ens liv. För en stund iallafall. En ganska lång stund till och med. 

Men så helt plötsligt påminns man hur det var. Man glömmer fort, men man påminns minst lika fort. På ett ögonblick påminns man om både det ena och det andra i sammanhanget. 

Det man dock inte gör lika fort är vänjer sig, hur man ska tackla det och göra det så smidigt på alla sätt. Men det kommer det också. 

Jag anade ugglor i mossen, och jag hade rätt.... kände på mig. 

Sover middag ute.
Det ser så skönt ut.
Får mamma krypa ner?

Måns sov så vi hjälptes åt att trampa jord. Alla 3 ;-)

Hur många gånger om dagen kan man konstatera att barn gör som man gör?!

Ordspråket säger ju att barn gör inte som man säger, barn gör som man gör.

Det stämmer verkligen!

Här nattar de sina bebisar som inte riktigt vill ligga stilla... ;-)

Resten av natten var okej. Jag hade manligt sällskap i sängen av familjens minsta medlem. Han fortsatte att sova oroligt och gny/halvgråta i sömnen resten av natten. Då var det tur att jag låg nära för då kunde han fortsätta sova ändå. Jag sov väl inte superbra, men jag sov/halvsov/låg ner hela natten förutom då alla var vakna. Och det får man vara nöjd med när man har bebis i huset.

Japp, alla var vakna. Alla 4. Ida vaknar också när Måns är så där fruktansvärt ledsen. Då kryper hon ner vid mig i sängen tills pappa tröstat klart Måns. För när han är såå ledsen är pappa bäst. Och eftersom Ida vägrar vara själv i rummet när hon är vaken och det är mörkt så myser hon med mig. Hon är jätteduktig på att somna om i sin säng sen när det är lugnt och det är dags att sova igen. Så det funkar bra, även fast det bästa vore om hon sov igenom allt. Men jag förstår att hon inte gör det när han skriker så. 

Efter lunch var det besök på BVC med Liten för att få nya siffror. 

Allt såg jättebra ut, han följer kurvorna superbra! De nya siffrorna är 8410 g och 70 cm. Han växer precis som han ska, även fast BVC-sköterskan konstaterar att han är liten eftersom han ligger ett par kurvor nedanför normallinjen. Men vad gör det när man har en perfekt kille precis som han är?! Han låg på en högre kurva förut, men när han var sjuk för flera månader sedan gick han ner i vikt och efter det bytte han kurva. Han hade ju ett annat värde att utgå från då och därifrån byggde han en ny kurva som han följer exemplariskt. Så det där med att han halkat ner några snäpp spelar absolut ingen roll, huvudsaken är att han växer som han ska, och det gör han! Prinsen <3

Ordet i rubriken är bara förnamnet på känslan man känner när bebisen helt plötsligt börjar vråla i sömnen. Helt otröstlig! Ett sånt där hjärtskärande vrål och tårarna sprutade. 

Ingenting hjälper. Han sov och skrek/grät. Lilla gubben!

Till slut lyckades han lugna ner sig, vi lyckades väcka honom, och då fick han lite välling. Sen efter en stund kom han till ro och somnade om.