Måste ju bara meddela att årets första semla var precis lika god som jag hade tänkt mig att den skulle vara, kanske snäppet godare till och med! Brukar inte göra så här, men guu va jag är bra på att göra semlor, hihi =)

Nu är alla blommor omplanterade, alla utom 5 stora blommor. Måste nämligen köpa mera jord, sen ska även de sista få nytt och fräscht kring rötterna! Känner mig duktig som på ca 3,5 timmar har hunnit med att ge de flesta blommorna i huset ny jord, och sen en massa härligt gott vatten att dricka =)

Anders och Ida är ute och går, och jag och foten vilar idag också. Skavsåret är mycket bättre idag, inte alls lika ömt! Men det är ändå vila som gäller. Så vi tog en dusch istället - jag och foten ;) Imorn ska vi nog ut och få lite frisk luft, en promenad i all långsamhet kan nog bara vara bra för lilla foten, inbillar jag mig.... hihi

Och nu ska jag göra nåt jag längtat efter - nämligen göra i ordning årets första semla, sen ska jag riktigt njuta av den! Det värsta med semlor är att de tar slut så fruktansvärt fort... hemmagjorda ska det vara förstås, myyycket godare än bortgjorda, hihi, köpta menar jag förstås, men ibland kan jag inte låta bli att vara så där ord-fyndig =)

Projektet plantera-om-blommor startar nu. Fram med jorden, saxen och några papperskassar, för nu ska här planteras om!!

Idag lyssnar jag motvilligt på foten och skavsåret som har parkerat på min häl. Jag får knappt i, eller ur heller för den delen, foten i en sko, så promenaden är tyvärr inställd. Hade varit väldigt skönt med lite luft, jag får ta igen det när jag lägger ut och tar in Ida efter vagnsovning istället. Måste försöka få skavsåret att försvinna, för det gör fruktansvärt ont! Dumma!

Idag harmonerade vad jag borde och vad jag gjorde! =)

Jag har världens skavsår på högra hälen, så jag borde ha varit inne idag, skippat promenaden. Men vad man borde och vad man gjorde var inte riktigt samma sak ;) En promenad i det underbara soliga vädret lockade för mycket, så jag gick ut. Och gick så gott det gick. Det gör tokont i hälen, så vi får se hur det blir imorn med promenaden. Vill ju, men borde jag?!

Var till frisören idag på förmiddagen. Jag har upplevt att mitt hår på senaste tiden blivit jättetunt i längderna, och jag frågade henne om det berodde på att det var så urklippt som det faktiskt är.

Nej, sa hon. Det beror på att jag har tappat en massa hår sen jag fick barn. Hon förklarade för mig att när man är gravid så tappar man inge hår alls typ, men sen när bebisen är född så tar kroppen igen allt det den inte tappat, så de första tre månaderna av bebisens liv tappar man sjukt mycket hår! Det har ingenting med amning att göra som många tror, utan det har att göra med att man varit gravid och att kroppens hårtappning går i träda fram tills att barnet är fött.

Hon sa också att jag har jättemycket hår som bara är några cm, det håller alltså på att komma tillbaka, så nu får jag börja spara igen! Och då kommer tjockheten också att återkomma!

Så nu har jag fått lära mig nåt idag också, om hår. Hihi =)

Med risk för att verka dum, men jag måste fråga.. Måste få veta om nån vet.

När bebisen föds tar de ju tempen, och min dumma (?) fråga är om den tempen har nåt att göra med om bebisen/barnet/människan har låg/hög temp i vanliga fall. Det är säkert ingen som förstår vad jag menar men jag ska försöka förklara...

När vissa personer får feber (typ jag) så behövs det inte många tiondels grader förrän det märks och man blir påverkad och hängig. Dessa personer har oftast lägre normaltemp än de som behöver mer feber för att bli påverkade. Det jag alltså undrar är om man kan få en hint av födelsetempen om man har låg/normal/hög kroppstemp när man är frisk?

Jag vet att man kan prova febern när man är frisk och se vad man har då, men det blir liksom aldrig av. Man tänker inte på att ta fram febertermometern och prova när man mår bra. Det blir liksom inte...

Anledningen till att jag frågar är för att jag misstänker att Ida har låg temp när hon är frisk. Vi tyckte att hon var varm igår kväll, vi la henne i spjälis som vanligt för att sova. Hon somnade ovanligt snabbt, men hon sov jätteoroligt. Hon slängde sig fram och tillbaka i sängen, medans hon sov. Hon sov helt enkelt som att det verkade som att febern steg, som att det kröp i hennes lilla kropp. När hon sen vaknade av att hon nästan skrek som i panik så la jag över henne i min säng så fick hon sova med mig. Det var fortfarande en väldigt orolig sömn, men skillnaden låg nu i att jag slapp hoppa upp och ner ur sängen som en jojo hela natten varje gång hon gnällde, ojade sig eller slängde sig. För det gör jag, jag kan inte slappna av och sova när hon ligger och har det så jobbigt. Nu kunde jag istället ligga ner och klappa om, dutta på rumpan och kramas. STOR skillnad för mig kan jag lova! Och det gjorde att även jag kunde sova mellan varven. Annars blir det att jag omedvetet ligger vaken och nästan väntar på nästa gång jag ska flyga upp ur sängen.

Hon kändes fortfarande lite varm i morse, vi tog febern och det stod 37,6. Egentligen är det ju ingenting att prata om när man är liten, men om det är som jag tror om födelsetempen så har hon ju mer feber än vad termometern visar. Eller alltså, den är höjd mer än vad den är för en med normal normaltemp.

Aja, det blev ett krånligt inlägg, men jag hoppas att det var nån som förstod vad jag menade, att nån förstod min fundering....