Den minsta lilla människan i våran familj har ett väldigt litet pekfinger som har lärt sig både det ena och det andra. Ida har en bok med djur, och djuren låter om man trycker på ett speciellt ställe på varje djur. Och det har hon lärt sig. Hon sitter och bläddrar i boken och trycker på djuren med sitt lilla pekfinger. Hon är såå duktig!

En annan sak som det lilla pekfingret har lärt sig, som dessvärre inte är lite bra, är att stänga av stora datorn. Hmm... Hon kryper fram till datorn, ser det blinkande ljuset och trycker på knappen. Och vips så dör datorn. Jag råkade ut för den här lilla terrorist-pekfingret alldeles nyss. Och efter att ha startat upp datorn igen så var det givet med ett inlägg i bloggen.

När Ida har somnat ska vi ta en promenad. Den dagliga promenaden är numera förlagd till förmiddagssovningen, för då klarar vi oss på 2 sovningar för Liten. Det funkar bra.

Måste bara berätta om igår vid lunch när jag knappt fick nån mat kvar. Ida satt i sin matstol och hade nyss ätit sin mat. Sen brukar hon få smaka lite av mig när jag äter, vilket oftast inte brukar bli stora mängder. Men så var inte fallet igår. Hon la huvudet på sne, sträckte ut handen och sa "nam nam". Och mamman smälte. Förstås. Jag åt i princip bara gratäng till lunch, medans korvskivorna hamnade i den lilla söta magen istället för i min... Ida var iallafall väldigt mätt och belåten när vi lämnade bordet. Hihi.

 

Sofi

15 maj 2012 19:39

har en terorist på snart 2 här hemma som också stänger av datorn :(

Louise Bertilsson

15 maj 2012 21:32

Våra små underbara ligister =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...