Efter lunch tog jag och Ida vårt pick och pack och drog till Ludvika för att hälsa på tvillingpojkarna Felix och Fabian, och deras mamma förstås också! =)

Vi spenderade eftermiddagen där och jag fick låna bebisarna lite och jag finner inte ord för underbart det är att hålla liten bebis i famnen. De gnydde lite, men fann sig till ro även hos mig. Sötnosarna!

Och ja, det skulle vara en lätt underdrift att säga att jag blev bebissjuk... det blir man ju alltid när man träffas såna där gobitar. När man får känna den där obeskrivliga bebisdoften. Det är härligt!

Det gjorde inget att det regnade massa idag när vi fick lite extra energi av att ha sniffat bebis. Tvillingarna blev 3 veckor igår. Tänk att de redan är 3 veckor. Jag minns dagen då deras mamma ringde och berättade att hon var gravid, att de varit på ultraljud och fått reda på att det var två bebisar. Jag minns den dagen som igår. Och nu har det gått nästan 5 månader sedan dess. Helt sjukt vad tiden går fort.

Felix, som är liiiite större än Fabian, är nu precis lika stor som Ida var när hon var som minst. Och jag kommer inte ihåg att hon faktiskt var så liten. Man glömmer. Snabbt. Man glömmer, men minns ändå på nåt konstigt sätt. Jag kommer ju ändå ihåg Idas spädbarnstid när jag såg de små pojkarna idag.

En kanontrevlig dag trots regnet. Det finns helt enkelt inget dåligt väder för att lukta och gosa med bebisar =)

Hörde ett högt ljud längre ner på gatan. Gick till fönstret för att se vad det kunde vara. Sopbilen! Ja, just jäklars, det är ju torsdag idag. Så jag sprang in på toaletten här uppe och hämtade bajspåsen, och sprang ut. Snabb som blixten var jag för jag hann före sopbilen! Kändes fräschast än att den där illaluktande påsen skulle ligga i soptunnar några veckor till...