Ida börjar verkligen kommunicera med oss nu. Det har hon i och för sig alltid gjort om man tänker efter, på ett eller annat sätt har hon ju oftast lyckats få fram vad hon vill, antingen med kroppsspråket, skrik eller så.... men nu gör hon det med ord. Hon pratar. Det började med att hon sa "nää". Och då var det nää till allt. Allt. Sen började hon även säga "gack" (tack). "Mamma" och "Pappa" säger hon också, och det är väldigt glada ord att få höra =)

Det är sjukt häftigt att vara med om den här utvecklingen, ett privilegium som förälder att få följa sina barns utveckling på nära håll.

Igår sa Ida "ging ging". Och jag frågade om hon ville gå och gunga. Hon log med hela ansiktet så det var precis det hon menade. Hon ville gunga. Men det var lite fel dag för det, för det spöregnade....

Idag tänkte vi gå och gunga på förmiddagen, men då blev vi ståendes på gatan och tjålade. Då fick Ida syn på några vovvar och sa då "ff ff", vilket betyder vovve. Vovven säger ju liksom voFF voFF, och de där ff:en har Ida gjort till vovve.

Tiden rann iväg så när vi kom hem igen var det nästintill dags för lunchproceduren.

Vi bestämde oss därför för att gå och gunga efter mellis. Men nej. Det började spöregna igen. Fy för vädret som är emot oss hela tiden. Men i helgen, då ska du bannemej få "ging ging" lilla gumman, det lovar mamma!