Jag fick äran att "sanera" efter Idas kvällsmatsätande. Lax och ris och grönsaker. Ida åt bra, men det hamnar alltid en massa på golvet iallafall, och så även idag förstås. Ris är ett helsike att sopa reda på, det rullar med och kladdas in överallt. Jasminris var det till och med, extra kladdigt.... Egentligen ska man ju vara smart att låta det svalna och torka innan man sopar, men det gör man ju inte. Man vill inte lämna matbordet (golvet) som ett bombnedslag. Tilläggas ska väl att Ida är ändå ganska städad när hon äter, men visst kastar hon mat över axeln också.

Vi köpte ett nytt sopset i lördags när vi var i Borlänge och den har kommit väl till användning. Det är en sån där typisk-bra-att-ha-grej när man har småbarn...

Ida kryper runt på golvet härs och tvärs. Hon kryper fort. Men så saktar hon in när hon kommer till en tröskel. Ibland kommer hon över och ibland inte. Men hon försöker. Hon kämpar. Och med lite pepp så lyckas hon oftast, och då blir hon såå glad! =) Det riktigt syns på henne hur glad hon blir när hon klarar av såna där svåra hinder som är mellan rummen. Hihi =)

Det har gått fort. När hon väl kom på hur man skulle göra för att krypa så har det gått fort framåt. I ett par dagar efter att hon kröp för första gången gick det sakta, hon tänkte när hon kröp. Men nu kryper hon fort fram utan att tänka. Nu har den rörelsen automatiserats, nu behärskar hon den. Nu gäller det bara att öva mer på att krypa över hinder, typ trösklar. Men som sagt; det går bättre och bättre det också.

Grinden i trappen är nu ett måste!

Det lyser i Idas ögon när hon kryper över golvet i jakt på nånting kul som ligger där framme, och det gör mig stolt i mammahjärtat <3