Alltså det är nåt sjukt magiskt med bebismagar. De där runda, goa och alldeles underbara magarna som det ligger en liten människa i. De triggar igång en viss känsla hos mig, och säkerligen många fler, jag blir glad av att se en bebismage. Riktigt glad, dels för att jag tycker att det är bland det finaste som finns, och dels för att jag kan sätta mig in i den blivande mammans känslor för det lilla livet. Helt enkelt underbart att få bli mamma.

Att vara gravid är riktigt påfrestande många gånger, men ändå så ljuvligt. Tänk att få en liten knuff där inifrån (som dock oftast brukar vara ganska våldsam och inte alls där man hade önskat, typ rakt på revbenen eller så). Det är tamejtusan magi på hög nivå. Det är mirakel alla våra barn.

Idag har jag haft äran att bli sparkad av, inte bara en, utan två bebisar som ligger i magen på min kompis. Jag och Ida har alltså haft besök av en tvilling-bebismage på eftermiddagen. Och jag blir sjukt avis på hennes finfina mage! Det händer att jag saknar min bebismage i vanliga fall, men idag saknade jag den jättemycket. Att få känna sparkarna där inne av sin bebis. Nu hade jag ju äran att få lov att känna på kompisens supergoa, runda och fina mage. Men det är nåt alldeles speciellt att även få känna det inifrån liksom.

Mycket tjål och skratt blev det, tack för en supertrevlig eftermiddag världens bästa Junia! =)

Duschen nästa, sen ska jag slå en pling till mamma.

På förmiddagen var jag och Ida till frisören och tog revansch. Jag var ju där i onsdags och klippte mig, men blev inte nöjd. Så jag ringde och sa det och fick komma tillbaka idag (hon tyckte det var självklart att jag skulle ringa och komma tillbaka så hon fick göra om det).

Jag hade haft helgen och några dagar till på mig att verkligen fundera ut hur jag ville ha det så när vi kom dit idag hade jag en ganska klar bild framför mig hur jag önskade att det skulle se ut.

Idag är jag nöjd. Riktigt nöjd. Håret är kort, men jag är nöjd. Det blev coolt! Och nu är det bara en frisyr - precis som det ska vara =) Jag lyckades alltså förklara hur jag ville ha det, och hon klippte det så. Nu ska jag bara vänja mig med att ha kort hår, hihi. Nöjd, det är jag absolut.

Nu när frisyren är fixad törs jag visa mig bland folk igen =)

Hade tänkt ta en promenad idag efter lunch när Ida sov, men jag ställde in för det regnade en hel del. En stund senare var det klarblå himmel och sol, men då var jag så inställd på att inte gå så jag struntade i det...

När Anders slutade jobbet åkte vi till Ludvika för att ära Willys med ett besök, veckohandling stod på tur, men först lite mellis hos mamma och pappa. Fy 17 vad det haglade precis när vi skulle ur bilen och in på Willys. Ida blev rädd, för det smattrade riktigt högt på biltaket, lilla gumman förstod nog inte vad det var som väsnades så.

Nu ni, nu händer det grejer på Stenvägen. Ida är en försiktig liten tjej, hon har en ganska lång startsträcka att lära sig saker motoriskt, men när det väl lossnar så går det riktigt fort. När hon lärde sig sitta utan stöd satt hon 20 minuter första gången, och igår lärde hon sig hux flux hur man gör när man sätter sig upp från magläge och nu behärskar hon det till fullo. 

Och idag, idag är en stor dag, hon har nämligen nyss tagit sina allra första krypsteg! Först hasade hon sig fram på knäna, men sen tog hon några riktiga krypsteg över golvet för att få tag på sin favoritleksak. Och det gick bara inte att hålla tillbaka glädjetårarna på den absolut stoltaste mamman i världen!

Jag har knappt ord för vad jag känner. En riktigt stor glädje och stolthet över att få vara mamma till min duktiga lilla tjej är inte ord nog! Så glad, och så stolt!

Å imorn är det tisdag, äntligen. Då hoppas jag att jag blir glad för en annan sak, nånting oviktigt egentligen: frisyren. Nåt oviktigt, men ändå så viktigt för ens självförtroende. Och så ska jag förhoppningsvis få njuta av att se min dotter krypa lite till =)

Nu är det snart dags att skaka välling till lilla magen. Ida hälsar: go natt!

Tisdag. Jag längtar till tisdag. Imorn. Vill att det ska bli nu! Vill se hur det blir, vill inget annat än att det ska bli bra. Jag pratar förstås om mitt hår. För imorn är dagen D, dagen då ska jag ska till frisören igen för att förhoppningsvis fixa till frisyren. Hoppas!!

Ida har fått lite hosta. Också. Men nu får vi väl iallafall lov att ha nått toppen av det här förkylningsberget. Det är ju såå tråkigt när Liten inte mår helt bra. Pigg är hon iallafall, men det ligger ändå nåt där i bakgrunden och stör.

Playdaten som vi hade bokat in med Caroline och Selma imorn får vi lov att ställa in, eller rättare sagt; skjuta framåt i tiden. Vi som hade sett fram emot att träffas, men sjukdomar kan man ju tyvärr inte rå över. Så vi får hoppas att vi kan boka in en annan dag för playdate inom en snar framtid ändå =)

Nu ska Ida strax bada och plaska, vi får väl se hur blöt jag blir den här gången, hihi. Sen blir det soffmys och troligtvis ännu ett avsnitt av Bron. Vi måste ju se hur det går...

Gårdagens "inte hundra" resulterade i en liten snorig näsa. Ida sov lite oroligt i natt också, men hon sov dock hela natten, senare delen på min arm för att höja upp huvudet lite. Det funkade.

Hoppas verkligen att det här snorandet stannar vid just snorande och inte övergår i nåt annat. Helst av allt vill jag förstås att det ska vara borta imorn när vi vaknar... önska kan man ju alltid.

Idag har vi varit å gratulerat pappa som fyllt år, jag tror att vi lyckades bra med presenterna även denna gång =)

Snart ska vi krypa upp i soffan och kolla på nästa avsnitt av Bron. Ville väl egentligen bara ge ett livstecken och meddela att vi har världens sötaste lilla snoriga näsa här, hihi.