Bilen är glad, han har nämligen fått på sig sina sommarsulor nu i veckan, och idag är det även släpets tur att göra sig vårfin på fötterna. Min cykel skulle också behöva byta om till sommarskorna. Den har nämligen inte använts sen jag cyklade till jobbet när jag var gravid. Och när jag börjar jobba i sommar så känner jag inte riktigt för att ha vinterdäcken på.... Så även cykeln ska med andra ord få "nya" skor så småningom. Och Ida och jag ska då ta en premiärcykeltur  med hennes nya cykelstol och rosa fina hjälm.

Nu ska här ätas pannkaka.

Igår hände det grejer med frigge. Det syns inte jättemycket, men när man vet vad karlarna grejade med igår och hur lång tid det tog så har det hänt en hel del.

Efter att alla hålen var grävda var det dags att börja lägga i allt som skulle i: markduk, singel, grus, isolerplatta (den lila plattan till höger på bilden), grus igen och till sist lecastenen. Sen var det "bara" att få dem i våg, vilket inte alltid var så lätt.

Arbetsledaren Ida var förstås med på ett hörn hon också. Här sitter hon kungligt i Annas knä och övervakar arbetet.

Anders och Samuel hade lagt ner allt i det här hålet också. Men de var tvungna att ta bort det igen och göra om för att det var en liten förhöjning på mitten de skulle gräva bort. Men det var inte en liten förhöjning, de stötte nämligen på den här STORA stenen. Urgrävt blev det iallafall. Och när de la i allt i hålet igen så blev det kanoners! Så ta-bort-stenen-insatsen var nödvändig.

Anna, Ida, Samuel och Anders är fångade på samma bild =)

När de la ner projektet igår kväll/sen eftermiddag så var de 4 hörnstenarna på plats, samt att de hade gjort frigges ram och mätt så att den var i våg och även korsmätt den så att den verkligen är i 90 grader. Vi har med andra ord kommit väldigt långt med frigge och det trökigaste jobbet är därmed mer än halvklart! Nu återstår att lägga i de 4 resterande hålen samt 2 stöttor på mitten, samt markduk under hela boden. Sen kan det riktiga bygget börja =) 

Idag tog vi fram grillen och hade premiärgrillning för i år och jag kan meddela att det var läskigt gott, hihi. Sällskapet var ingen mindre än bästa Anna och Samuel! En riktigt riktigt trevlig dag. Jag och Anna har lekt med Ida samt fixat med markservicen och Anders och Samuel har grävt och börjat med ramen till friggeboden, eller frigge som den numera kommer att "heta". De har hunnit mycket längre än beräknat så vi ligger bra till i tidsplanen =)

Jag och Anna hann även fota en hel del också, bilder kommer troligtvis imorn. Idag orkar jag verkligen inte. Tänker alldeles strax krypa ner i sängen, lägga huvudet på kudden och dra täcken över mig och blunda. Ska bli jätteskönt, för huvudet är tungt efter dagens aktiviteter. Det är inte bara barn som blir trötta av att vara ute mycket under en dag, även mammor tydligen =)

Och vädret var kanonbra för att vara ute och greja. En perfekt dag på alla sätt och vis med andra ord!

Vi började ju gräva för friggeboden i måndags och det gick jättebra. Men - japp, det finns alltid ett "men". Vi stötte på problem, nämligen att hålen vattenfylldes riktigt snabbt. Anders har hinkat ur flera gånger i hopp om att det inte ska fyllas på igen, men det ser mörkt ut. Hålen vattenfylls snabbare än snabbt. Så om vi ska fullfölja våran plan att gjuta plintar till boden så måste vi vänta tills det har torkat i hålen, och då kan vi få vänta länge.

Vi tänkte om och omvärderade våran plan, vi vägde fördelarna mot nackdelarna med båda metoderna, vi rådfrågade lite olika folk... Nu har vi kommit fram till att vi ska använda oss av murblock istället för plintar. Så idag bar det av till Byggmax för att lämna tillbaka gjutmaterialen och köpa murblock istället. När vi kom hem grävde jag lite medans Anders lagade mat. Och sen gick Anders ut och grävde lite under arbetsledarens uppsikt =)

Nu är gräset bortgrävt i alla hål, nu ska bara rötterna utrotas samt att det ska grävas lite djupare, men det får bli morgondagens projekt.

Fredagen den 13:e idag förresten, vilket är officiella otursdagen. Men nej, ingen otur idag heller.

Idag tog vi en liten promenad när Ida sov. Skönt att strosa omkring lite. Min näsa är fortfarande täppt så jag går på nässpray för att kunna andas och för att inte bli tung i huvudet. Känns tråkigt att de ovälkomna förkylningarna alltid stannar på tok för länge!! Hej då vill jag säga! En annan sak som jag faktiskt redan har sagt hej då till är påsken. Påsklovet är snart slut, och därmed också påsken. Så nu är vi tillbaka i vardagen igen, utan gula dukar och påskägg. Påsken är annars en härlig tid, det är en ljus högtid. Det är vår. Men det är lika som vid jul; det är skönt att återgå till vardagen igen, men påsken är ju en kort tid om man jämför med julen.

Aja, strunt samma. Det var inte meningen att babbla om det egentligen, men ibland blir det lite svammel. Ska nog lägga ner nu känns det som för jag har inget mer vettigt att säga.

Idag är det årsdagen för när vi köpte vårt hus. Det är nämligen exakt 4 år sedan vi fick nycklarna till vårt nya boende, vårt hus. Vårt hem. Samma dag vi fick nycklarna började vi flytta våra grejer - vi ville ju flytta så fort vi kunde! Och imorn är det exakt 4 år sedan vi sov vår sista natt i lägenheten. Vi trivs kanonbra i huset, och vi fixar och donar så att det ska bli ännu mer vårt. Nu är det inte mycket som återstår av det gamla som var när vi flyttade in och det är vi väldigt glada för. Det känns så bra. Det känns så vårat! =)

Visst kändes det jättejobbigt att skriva de där papperen för 4 år sedan, det är ju mycket pengar det handlar om. När man satt där med pennan i handen var det nästan så att man ångrade sig... man undrade vad man hade gett sig in på, om vi - jag och Anders - skulle klara av att sköta ett hus alldeles själva (med viss hjälp med vissa saker förtsås). Men samtidigt så får man ju se det som en investering för livet, vad ska man annars ha pengarna till? Jag skulle aldrig klara av att sitta i en lägenhet och se pengarna växa på kontot. Då har jag hellre det där minustecknet framför alla tusenlappar när jag loggar in på internetbanken. För jag vet att vi har gjort ett bra val av hus. Och hur det än är så är det fruktansvärt skönt att bo i hus. Frihet!

Och med facit i hand så är det riktigt roligt att ha ett hus att ta hand om, att kunna gå ut på sin gräsmatta och fixa och dona i trädgården eller att kunna lägga sig ute på gräset och sola. Att kunna hänga ut tvätt är ju också en sån där sak som känns lyxigt när man bor i lägenhet, men som blir vardagsmat i hus. Att kunna tända grillen när man vill och grilla nåt riktigt gott kändes också långt bort i lägenheten. Såna där saker som jag längtade till när vi satt i lägenheten under den sommaren som kändes som den varmaste i världshistorien - antar att den kändes just så varm pga att vi inte KUNDE göra nåt annat än vara inne och svettas. Det kändes liksom inte naturligt att gå ut och lägga sig i bikini på gräsmattan med en bra bok precis utanför hyreshuset. Nej. Vi ville flytta till hus. Så vi blev jätteglada när vi hittade huset med stort H.

Det var jag som skötte budgivningen. Jag?! Jag som inte brukar vilja ha hand om såna där viktiga saker, men Anders var med jobbet nånstans där det inte fanns mottagning på mobilen, så jag hade inget val. Och det gör inget, för det var roligt. Roligt, spännande och fruktansvärt nervöst. Hur mycket skulle man bjuda? Hur mycket skulle man höja budet med varje gång mäklaren ringde och sa att motparten hade bjudit mera? Hur gör man liksom? Jag hade ju aldrig bjudigt på ett hus förut, så riktigt nervöst var det. Men jag klarade och vi vann budgivningen. Jag hade i och för sig inte gett mig förräns jag hade vunnit för vi ville verkligen ha det där huset till varje pris (nästan). Vi hade satt ett ungefärligt tak på vad huset fick kosta, men vi ansåg att när vi hade hittat det huset vi ville bo i, se våra barn växa upp i, så var det värt lite till. Nu behövde vi ju aldrig så gå långt som till maxtaket, men jag hade lätt gjort det om det hade krävts. När det handlar om så höga summor spelar inte några 10-tusingar någon större roll ansåg vi, och anser än idag.

4 år. Det känns som att det var igår, samtidigt som det känns som att vi inte har gjort nåt annat än att bo här. Det känns verkligen som hemma. Och jag ångrar inte en sekund att det står ett minustecken på kontona, det är lätt värt varenda krona!!

Å herregud vad man lär sig saker när man har eget hus som man är fastighetsskötare till. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle göra och jag är fruktansvärt imponerad av Anders som är sjukt duktig hemmasnickare!!

Igår gjorde vi en tripp till de värmländska skogarna för att gå på 70-årskalas hos farmor och farfar. Vi var ett gäng släktingar som samlades och åt god mat, påskgodis, gott fika och tjålade. En mycket trevlig dag med andra ord!

Min kusin Hanna fotograferade Ida när hon åt mellis, å jag hoppas att det dimper ner några fina bilder i våran mail =)

Nu har vi slarvat med dagliga promenaderna i några dagar, så vi har mycket att ta igen. Men det får nog bli när halsen är helt bra. Har fortfarande lite ont i halsen, men det börjar så sakterliga bli bättre. Anders har också varit lite förkyld. Och Ida är fortfarande lite snorig i näsan. Så vi har nog en liten mini-förkylning hela familjen, men bara mini som tur var. Hoppas att det stannar där också!