Nu ni, nu är mitt hemliga projekt klart. Alldeles klart. Det blev klart redan i fredags (eller om det var torsdags, kommer inte riktigt ihåg, men det var av mindre betydelse iallafall), men jag har inte haft lust att blogga om det förrän nu.

Jag har fått några gissningar om vad det har handlat om, men inte så många har haft rätt. Projektet var nämligen att bygga en liten altan i direkt anslutning till den stora. Tanken är att det ska vara slangvinda och vattenkanna och sånt på det. Ett litet trädäck har jag alltså byggt. Och jag kan sträcka på mig och säga att jag är riktigt stolt över vad jag åstadkommit. Självklart har jag haft Anders i närheten så jag har kunnat fråga honom när jag har velat ha lite råd, eller bärhjälp. Så HELT ensam har jag inte varit, men nästintill. 

Visar stolt upp lite bilder från bygget: 

Trädäckets ram och tillhörande golvreglar skruvas ihop. 

Jag gräver ett hål som en plint fick bosätta sig i. Den färdiggjutna plinten fick Anders sätta på plats, för jag vågade inte riskera ryggen med såna tunga grejer. Tur att hjälpen finns nära till hands när man som mest behöver den. 

I den andra änden av trädäcket fick den helgjutna trappen fungera som pelare. Och på mitten la jag en platta så att stommen får lite mer stöd. 

Det var lite pill att få det i våg. 

Men jag lyckades! =)

Stommen är på plats. Även plinten och förankringen i stentrappen sitter där den ska. Här skruvar jag vinkeljärn i hörnen för att stabilisera och fixera.

Golv. Det måste vara rakt i kanten så det dubbelkollas innan jag börjar skruva. 

Japp, skruva golv var det. Det går ganska fort faktiskt bara man får in den rätta tekniken. 

Man kan inte skruva en skruv utan att arbetsledaren är med i bakgrunden och vill kika, hihi =)

Nu är jag på sluttampen. Kjolen sätts på plats. 

Här är slutresultatet av mitt hemliga projekt som inte är hemligt längre. 

Om du undrar varför det är tomt under de 2 brädorna av kjolen så ska det vara så. Vi funderar nämligen på att bygga fler såna här trädäck och göra en trappa av dem hela vägen ner i slänten. Funderar och funderar....

Under mitt projekt har jag lärt mig en hel del; använda kap-såg på olika sätt, planera ett projekt från början till slut, och massa andra knep och knåp och hur man kan tänka i virkesbranschen. Kul har det varit och jag är supernöjd med resultatet =)

Den här gången får nog Ida dela med sig av arbetsledarrollen till sin pappa, för han har verkligen stöttat mig i mitt bygge. Han har trott på mig från första sekund och det tackar jag för. Jag tackar även för all vägledning och demostrationer under tiden jag byggt. 

Tar gärna emot Dina åsikter om mitt bygge. Kul att höra vad mina läsare tycker =)

 

Lisa

9 juli 2012 18:08

Vilken superkvinna du är! Du är ju verkligen helt fantastiskt cool! Och vilken superbra förebild för Ida, att ha en mamma som minsann snickrar!

Heja dig! Du är grym, och jag tar av mig hatten för dig. Superimponerad!

http://blogg.mama.nu/mellanhimmelochjord

Louise Bertilsson

9 juli 2012 18:13

Åh tusen tack för de värmande orden Lisa! Det gör mig verkligen glad att logga in på bloggen och mötas av de här orden! =)

 

mamma mu

9 juli 2012 19:51

Inte behöver Martin komma till er ni klarar ju er galant själva. Blev bra. Och du är så duktig.

Louise Bertilsson

9 juli 2012 20:00

Tack mamma! =)

 

Sofi

9 juli 2012 22:02

Vad duktig du är. Så fel jag gissade.
Bra att du visar att tjejer kan :)

Louise Bertilsson

10 juli 2012 07:08

Hihi, ja det var ju inte så lättgissat.. Japp, tjejer kan! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...