Idag var det riktigt skönt i skuggan under äppelträdet. Jag på en strandmadrass med en bok i handen är en bra combo i dagens väder. 

Ida sov jättebra även fast det var så varmt. Ovanligt, men förstås bra! 

Vi åt både mellis och mat ute. Det är ju supermysigt att sitta ute och äta, det är bäst att passa på. Och Anders var smart när han skulle sanera efter kvällsmaten. Det var ris, lax och sås överallt, så han tog vattenslangen och spolade av bordet och altan.  Vi åt förresten lite fake-grillat. Eller ja, det där lät ju lite tokigt. Det jag menade var att vi åt rester från förra gången vi grillade. Så grillat, men inte ny-grillat om du förstår vad jag menar ;)

Om en vecka börjar jag förresten jobba... Trodde inte att jag skulle säga det, men jag ser faktiskt fram emot det! =) Men självklart blir det konstigt och ovant också. Men jag har turen att veta att Ida är hemma med den bästa pappan man kan tänka sig och det gör att min jobb-comeback känns ännu bättre. Återkommer garanterat till det här ämnet när det närmar sig ännu mer.

Gårdagen tillbringade jag ensam i Ludvika. Eller ja, sanning med modifikation, jag var förstås inte ENSAM. Det jag menade var att jag åkte utan både Anders och Ida, de var kvar hemma. Jag åkte till Junia och tvillingarna och var där i stort sett hela dagen. Fikade hos mamma och pappa på eftermiddagen, sen besökte jag Willys och veckohandlade på hemvägen. 

Ida och Anders hade haft en bra dag utan mamman, och jag måste erkänna att det var svårt att lämna dem. Jag visste förstås att allt skulle gå bra och jag var inte längre än ett telefonsamtal borta, men ändå kändes det konstigt att lämna dem själva en hel dag. Inte ovant att åka själv, men ovant att vara borta så länge utan min lilla skatt. När jag kom hem blev Ida jätteglad och jag tog igen lite av de missade kramarna och pussarna. Förstås. 

Jag hade också en supertrevlig dag. Mycket tjål och skratt, och förstås även mys med småkillarna. Fabian somnade hos mig på en gång när jag kom, och där låg han i minst 1,5 timme. Och Felix var hos mamma Junia och sov. Båda killarna var nöjda och glada tills de blev akut hungriga, hihi. Känner igen det där och jag kan lätt säga att jag saknar bebistiden. Inte alltid, men ibland när det kommer såna där tillfällen och man får flashbacks... 

Hmmm, vi har börjat upptäcka att det oftast är nån fripassagerare under vagnen när vi åker eller går nånstans. 

Idag var det en av Anders foppatofflor som hamnat under vagnen och fick följa med på en förmiddagspromenad. 

Sist vi var till Borlänge var det en grytlapp i silikon som låg där så snällt och hängde med på shoppingtur. Och ibland har vi hittat tumstockar, mina skor, plastförpackningar som vi slängt i återvinningen och lite annat smått och gott som Ida tycker gör sig bra under vagnen... vi misstänker nämligen starkt att det är Ida som stoppar sakerna under vagnen. Hon brukar nämligen vara i grovköket och leka och utforska allt hon hittar. Många gånger hamnar det även saker ute på altan som hon av nån anledning "tappar" ut. Hon tycker att det är kul för hon gör det om och om igen.  

En annan av Idas "hobbysar" är att slänga ner saker i trappen, så det gäller att se upp så man inte får nåt i skallen. Men oftast brukar det vara mjuka saker som typ hakklappar, kläder, men även leksaker ibland. Direkt när hon slängt ner saken så säger hon "neeej".

Charmtrollet Ida =)