Det finns inte ord. Det är svårt att sätta ord på det. Men ändå måste jag skriva. Så känns det. Måste få en chans att skriva även fast jag inte vet hur jag ska uttrycka mig, för det finns inte ord nog att beskriva det fruktansvärda. Ofattbara. 

När verkligheten knackar på dörren och ber att få komma in. Ibland bara stannar det, man förstår inte. Livet är fruktansvärt orättvist, och det har vi tyvärr fått erfara än en gång. Dessa fruktansvärda olyckor som kan drabba en mitt i livet. Unga människor som fått sätta livet till pga olyckor, det är hemskt. Orättvist. 

Och alla dessa tankar man hinner tänka, man ska inte ta nånting förgivet i livet, inte ens livet själv är en självklarhet. Det är ofattbart, man fattar det inte hur snabbt ett liv kan förändras eller ryckas ifrån oss. 

Massor av kärlek till de mina, och massa styrka till de drabbade och deras anhöriga. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...