Gårdagen tillbringade jag ensam i Ludvika. Eller ja, sanning med modifikation, jag var förstås inte ENSAM. Det jag menade var att jag åkte utan både Anders och Ida, de var kvar hemma. Jag åkte till Junia och tvillingarna och var där i stort sett hela dagen. Fikade hos mamma och pappa på eftermiddagen, sen besökte jag Willys och veckohandlade på hemvägen. 

Ida och Anders hade haft en bra dag utan mamman, och jag måste erkänna att det var svårt att lämna dem. Jag visste förstås att allt skulle gå bra och jag var inte längre än ett telefonsamtal borta, men ändå kändes det konstigt att lämna dem själva en hel dag. Inte ovant att åka själv, men ovant att vara borta så länge utan min lilla skatt. När jag kom hem blev Ida jätteglad och jag tog igen lite av de missade kramarna och pussarna. Förstås. 

Jag hade också en supertrevlig dag. Mycket tjål och skratt, och förstås även mys med småkillarna. Fabian somnade hos mig på en gång när jag kom, och där låg han i minst 1,5 timme. Och Felix var hos mamma Junia och sov. Båda killarna var nöjda och glada tills de blev akut hungriga, hihi. Känner igen det där och jag kan lätt säga att jag saknar bebistiden. Inte alltid, men ibland när det kommer såna där tillfällen och man får flashbacks... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...