Ljustokiga jag delar med mig av kvällens levande-ljus-mys med bästa mannen i soffan.

Levande ljus är så himla rogivande och underbart. Levande ljus hör hösten till. Levande ljus är en naturlig del i vårt hus. Många ljus eldas- precis som jag tycker att det ska vara. Precis så som jag vill ha det. Ljus gillas skarpt.

Ett ljusförråd borde finnas hos alla när hösten kommer till oss. Det är då man bör ha bunkrat upp med ljus så man klarar sig under hösten, vintern å tidig vår. Yes - jag har bunkrat!! :-)

Nu blir det kvällens Solsidan. Sen sängen.

Igår sa jag hej till febern. Idag säger jag hejdå till febern! 

Jag mår med andra ord bättre idag. Känner mig inte alls så där krypig i kroppen längre. Skönt. Men jag är fortfarande lite orkeslös, och det känns när man anstänger sig för mycket med nåt av det man annars lätt brukar göra. Men det vore ju konsigt annars, om man inte vore påverkad av att ha haft feber.

Så en lugn söndag hos oss med andra ord. Ida och Anders var ute och lekte på förmiddagen medans jag låg i soffan under en filt och läste. 

Just nu sover Ida, och Anders är ute i garaget och monterar dubbdäck på min cykel. Så med andra ord blir det tungrullat ett tag framöver, iallafall på barmark. Inte kul. Men desto säkrare när det är kallt och frostigt/isigt på vägarna på mornarna. Då är dubbdäcken verkligen superbra! En annan kompanjon jag har plockat fram ur byrålådan är min reflexväst. Jag märkte en morgon när jag åkte bil till jobbet att det var dags. Vissa fotgängare och cyklister såg jag inte alls, medans de som hade reflexväst syntes superbra. Då insåg jag att det var dags. En enkel åtgärd för att synas egentligen.