Just ja, jag glömde ju att skriva det som alla troligtvis undrar efter att ha läst förra inlägget, nämligen - vad vägde hon och hur lång är hon nu??

Idas nya siffror är: 

11 030 g och 82 cm. 

En alldeles perfekt liten flicka med andra ord som är bäst på alla sätt och vis!! =)

Mammahjärtat har fått några knivhugg idag. Och än en gång gick en del av mig sönder lite. Det var nämligen dags för BVC-besök och läkarundersökning, samt spruta. 

Ida började gråta och blev rädd direkt vi klev in genom dörren till BVC. Hon visste med andra ord vad som var på gång... vi började leka lite i väntrummet och då blev det bra igen. Hon var även jätteduktig till en början och pratade med BVC-sköterskan och visade vart hon hade sin mage, öga, fot, näsa och mun. Duktiga tjejen! 

Sen var det dags för vägning och mätning, och då blev Ida jätteledsen!! Sen höll det i sig ända tills allt var klart - spruta och alltihopa. Sprutan fick läkaren sätta flera gånger för Ida ryckte till och då drog han ut sprutan så att hon inte skulle skada sig på den. Så det blev lite extra lidande, men guuud va stark hon är, våran lilla tjej. Hon kämpade verkligen emot allt vad hon kunde och hon fick verkligen superkrafter! Man kan undra vart de där krafterna kom ifrn egentligen, men den inre drivkraften kopplades väl på. Drivkraften att undvika smärta. Tyvärr så blev det inte riktigt som Ida hade velat för sprutan var ju tvungen att tas. Helst av allt hade jag velat räcka fram min arm och ta den själv, men då hade den inte fått riktigt samma verkan kan jag tro... 

Hela tiden fick jag stålsätta mig och verkligen koncentrera mig på att bita ihop. Det gick bra till en början, men sen gick det inte mer. Allt släppte. Som tur var så var allt klart när jag "bröt ihop". Då var det hemgång som gällde, tack och lov. Men först fick jag några tröstande ord och kramar från BVC-sköterskan. Tack! Jag är jättenöjd med valet att byta sköterska, nu känns det rätt. Och den nya läkaren var också bra. Faktiskt. Jag brukar inte gilla läkare bara sådär, men jag tyckte att han var bra. 

Väl hemma väntade vardagslyx-kvällsmat, nämligen tacos. 

Nu är det gjort iallafall och det är skönt även fast det är jobbigt när man är där. Fruktansvärt jobbigt för att vara helt ärlig!!