Det här med att vara vaken på nätterna är inte riktigt min grej. Natten till idag var en sån dag då Ida var pigg. Eller egentligen var hon inte pigg för det var nåt på g i hennes kropp. Vi känner henne utan och innan och vet att hon bara (med få undantag) krånglar på nätterna när det är nåt som inte är bra. Och japp, som ett brev på posten blev den lilla näsan jättesnorig och det gjorde att Ida hade väldigt svårt att koppla av. 

Jag kan tycka att det är okej att vara vaken på natten när man är någorlunda pigg, när man kan sitta vid spjäliskanten och läsa en bok. Men i natt när ögonen kändes som ett grustag och att grusbilen varit där med ett lass till så är det inte alls kul. Tiden går supersakta och man känner sig som en dålig mamma som helst av allt skulle vilja lägga sig och sova och låta barnet klara sig självt. Men klok som man är gör man ju inte så, utan man sitter troget där. Jag och Anders turades förstås om för det är inte kul för nån att själv behöva ta hela vakna lasset. Men efter flera timmar somnade hon iallafall till slut, bredvid mig i våran säng.  

När jag kom hem från jobbet hade Ida även fått feber. Så morgondagens "kalas"planer grusades, och vi blir istället hemma och kurerar våran lilla älskling. Skönt att det är fredag idag så vi kan vara hemma hela famljen och mysa nu när Ida är sjuk. Nu håller vi tummarna för att hon piggnar på sig så vi kan fullfölja BVC-besöket och sprutan nu i veckan. Vi hade tid för ca 2 veckor sen, men då blev läkaren sjuk så tiden flyttades till nu i veckan istället. 

Ska strax slänga in nytvättade handdukar och underkläder i torktumlaren och sen ska laxen göras i ordning inför dagens kvällsmat.