Nu slänger jag in handduken för idag. Jag tackar för mig å tycker faktiskt att det är lite skönt att den här långa lördagen börjar lida mot sitt slut. Dagarna då nån i familjen inte mår helt hundra brukar kännas längre än andra dagar. Förra helgen var det jag, å nu är det Ida.

Natti natti.

Louise rekommenderar: Chokladbollar med jordnötter är en riktig delikatess. Det söta blandat med det salta är verkligen smaskens!

Jag säger bara en sak. Mammahjärta. En liten bit av mig går sönder när jag ser att mitt barn inte mår bra. Igår kväll fick hon en febertopp bara så där hux flux, febern steg snabbt till 39,5 grader och hon blev jättehängig, ledsen och supertrött. 

Trots att man vet att man gjorde allt som stod i våran makt för att hjälpa henne så gör det ändå ont. Det är en obeskrvlig känsla att se nån man älskar över allt annat inte må bra. Jag tyckte sååå synd om henne!! Det man önskar är att man själv kunde få ta över det onda så att Liten fick vara frisk, men det funkar tyvärr inte så... 

Det var en helt utslagen prinsessa som stupade i spjälis igår kväll. Hon yrade i sömnen, men lyckades sova ganska många timmar innan hon vaknade 00.30 Då flyttade jag över henne till min säng och hon somnade om på en gång. Jag blev alldeles tårögd när jag låg och tittade på det finaste i hela världen när hon sov där bredvid mig. Jag var obeskrvligt stolt över att ha fått en sån fin dotter. Min dotter. Min Ida. Min. 

Det händer inte alls ofta att hon sover i våran säng, men när hon väl gör det är det jättemysigt. Jag är dock glad att hon sover i spjälis om nätterna eftersom hon är expert på att breda ut sig i våran säng. Den lilla människan tar upp större delen av en dubbelsäng liksom. Ofattbart egentligen! Men när man är sjuk får man absolut sova hos mamma och pappa!! Då är det värt att ha det lite trångt ett par nätter. 

Idag när vi vaknade var febern som bortblåst. Fattar inte riktigt vad det var som hände igår kväll, en snabb febertopp bara liksom. Håller tummarna för att det är över för den här gången. Att vi får ha en frisk och feberfri tjej i huset fram till 18-månaderssprutan om 1,5 vecka. Vi antar att hon kommer få feber även då eftersom hon har reagerat med feber på varenda spruta hittills. Det är ju bättre att tro att det blir biverkningar, för då kan det ju bara bli bättre. 

Just nu ligger Ida ute och sover, och Anders är i garaget och grejar. Och jag sitter här och lättar mitt hjärta. 

Förresten, igår blev tvillingpojkarna 6 månader. Tiden går ofattbart fort!