Vinterdäck på cykeln. Superbra! Men det innebär också en tungtrampad cykel, speciellt på hemvägen när det är uppförsbacke i stort sett hela tiden. Men men, dubben är guld värda på isiga vägar, så jag får stå ut med dubbsmattret och tungtrampningen. Vägarna var isbelagda i morse när jag begav mig mot jobbet, så dubben fick greppa tag nästintill hela tiden. Då tackade jag vinterdäcken för sin existens!

Jag är lite extra rädd för att ramla omkull med tanke på mina handleder som jag stukade kraftigt när jag gick på gymnasiet. Då cyklade jag omkull och stukade BÅDA handlederna. I flera månader fick jag ha bandagerade handleder, och jag behövde i stort sett hjälp med allt - på/avklädning, skära maten, skriva - ja, allt... Läkarna sa att det hade varit bättre att bryta handlederna, för då hade det läkt. Nu kommer jag alltid att få dras med två handleder som är trasiga och sköra... ingen kul fakta, men sanningen är inte alltid så kul. 

Idag när jag cyklade hem runt 17-snåret märkte jag dock inte nånting av att det var tungdrampade vinterdäck på cykeln. Anledningen stavas: mörker. 

Det hade hunnit bli mörkt ute, och jag är helt enkelt mörkrädd. Väldigt mörkrädd till på köpet. När det är mörkt ute trampade jag lite extra fort på cykeln så jag hann inte märka att det gick tungt. Hade inte "tid" att känna efter, utan jag trampade bara för att komma hem. Jag är rädd när jag cyklar i mörker, speciellt nära skogen. Hmmm, kanske läser för mycket deckare?! ;) Skämt å sido, mörker är läskigt. I min värld är det iallafall läskigt, men fördelen är ju att jag blir snabbare hem till mitt hus och min familj.