Har nyss varit med om den jobbigaste nattningen av Ida på länge.

Hon är rädd för att sova. Rädd för att drömma i natt igen. Rädd för att somna.

I kombination med rädslan var hon supertrött så hon skrämde upp sig själv mer när hon blev ännu mer ledsen.

Fy vad jobbigt det är att behöva "plåga" henne att sova. Jag vet ju såklart att hon behöver sova men helst av allt skulle jag vilja skydda henne från det. Eller åtminstone skydda henne från drömmarna som skrämmer henne. Det skär i mammahjärtat när hon är så ledsen. Men som sagt; sova behöver man ju och jag kan inte göra annat än att finnas där för henne när hon somnar. Klappa henne på ryggen å visa att man finns där. Tryggheten är a och o är jag övertygad om.

Nu sover hon iallafall, så jag lyckades med att lugna henne. Får se hur hon reagerar när hon vaknar. Hoppas av hela mitt hjärta att hon slipper vakna av nån dum dröm igen.

God natt mitt hjärta. Mamma älskar dig!

Natten till idag var en sån natt jag önskade skulle ta slut. Den var lång. Väldigt lång! Och jobbig för de små i familjen. Jobbig för båda, men på olika sätt. Jobbig för alla 4 blev resultatet. 

Det började med att Måns sov oroligt. Han hade varit ute en hel del igår så han hade mycket intryck att bearbeta, så det berodde troligtvis på det. Han vaknade och var ledsen, och det enda som tröstade honom var pappa. När han tog upp honom somnade han om i famnen ganska direkt. Han lades ner i spjälis igen, men efter ett tag var det samma visa igen. Vi provade med att han fick sova hos mig, men det var samma sak där efter ett tag. 

Då vaknade Ida och var jätteledsen och alldeles stirrig. Hon hade drömt en mardröm om nån grön sak och var jätterädd för skuggorna. Kramar och tröstande ord och förklaringar. Vi pratade ganska länge så hon skulle lugna sig. Kramades lite till. Det enda som till slut hjälpte var att hon fick sova mellan oss, då kände hon den trygghet som krävdes för att kunna somna om. Vi kände inte igen henne i natt, hon var så rädd. Hon kunde inte heller sätta ord på vad som hade hänt och vad hon hade drömt, hon kunde inte beskriva känslan. Jag tyckte så synd om henne. Jag vet ju att hon i vanliga fall är en väldigt rädd och försiktig tjej, men det som var i natt var nåt helt nytt. Hon var rädd på riktigt. Inte bara nåt fjant hon hittat på. 

Trots att Ida var så ledsen och rädd nämnde hon inte ens tuttis. Hon är såå duktig och klarar sitt nya liv utan napp galant!

En liten stund efter att Ida kommit till ro vaknade Måns igen. Och den här gången lät han väldigt snorig så vi gjorde rent hans näsa rejält (och han blev förstås jätteledsen för det är nog ganska obehagligt, men tyvärr nödvändigt ibland) och sen sov han bättre resten av natten. I spjälis, för där sover han som bäst nu för tiden när han får ha lite egen space. Men jag var på min vakt att gunga honom om han skulle halvvakna för att försöka förhindra de snabba ledsna uppvaken. Och det lyckades, men timmarna jag (och Anders) har sovit i sträck är lätträkande. Det var hela tiden nån som behövde sin mamma och pappa. Såklart finns vi där för dem, våra skatter, men man önskar att natten tar slut snart så att man får gå upp istället. Ibland är nätterna jobbiga för de små. Mycket som ska bearbetas i hjärnkontoret. 

Ida pratar fortfarande om skuggorna och att hon drömde... lilla gumman <3 

Och lilla gubben är lite snorig idag, men vi hoppas att natten var toppen av snorberget. 

Håller tummarna för kommande natt. 

Nu är våren/försommaren här på riktigt. Fågelkvitter. Blommande blommor vart man än tittar. Musöron på björkarna. Lekande barn på gårdarna. Tunnklädda människor. Tvätt som hänger ute på tork. 18 grader varmt och strålande sol. Ja, våren är här med besked!

Och vi har förstås tillhört den stora skaran som varit ute mycket idag. Blåst såpbubblor, studsat studsmatta, plockat blommor, promenad, cyklat, gungat. Det är mycket som ska provas på. 

Mycket hoppande på studsmattan har det blivit idag. Alla 4 har hoppat (eller ja, Måns har inte hoppat förstås, men han har setat med i mitt eller Anders knä när Ida hoppat och då har det gungat så även Måns har fått prova studset). Han verkade gilla det =) Men mest av alla gillar Ida att studsa. Hon skrattar och ler hela tiden. 

Anders gav mig årets första fyrklöver. Det betyder ju lycka. Och ja, det är så det är. Jag är lycklig i mitt liv. 

En bra dag helt enkelt som kommer att avslutas i soffan med de 3 bästa och lite godis/choklad =)

God natt från spjälis <3

VAB har fått en ny innebörd. Eller inte en ny kanske, men en till innebörd kanske man kan säga. Idag betyder VAB "Vård Av Bebis" istället för "Vård Av Barn" =)

Måns har nästan 39 graders feber av gårdagens sprutor. Men han är glad ändå. Gnälligare och mycket tröttare än vanligt, men ändå glad. Han ler när Ida leker med honom. Det är alltid kul att se. 

Pappa och Ida är ute och leker och hoppar studsmatta. Jag är frivilligt inne och vilar med restaurangerna. Jag håller på att vänja Måns med annan mat än Måns-mjölk så restaurangerna hänger inte riktigt med. Det gör mig tröttare och det gör ont i tuttarna. Så idag valde jag att vara inne så att det inte skulle blåsa på mig. Har varit ute några dagar i rad nu, så idag när Måns är febrig så tar jag en innedag och grejar lite inne istället. Och så tycker jag lite synd om mig själv som måste dras med överfulla restauranger. För att JAG skulle må som bäst skulle Måns bara ammas, men nu när jag ammat i 6 månader helt så vill jag avveckla verksamheten. Vill inte behöva tänka innan jag tar ett steg utomhus. Vill kunna gå ut som jag är helt enkelt, men det törs jag inte när jag bedriver restaurangverksamhet. Har haft på tok för många mjölkstockningar för att våga chansa. 

Vitsippor! Ida tog in våren till mig! =)

Det går för övrigt jättebra med Måns mat. Han äter numera gröt med plommon i till lunch och till mellis äter han turkisk yoghurt och fruktpuré. Utan amning till =) De andra målen om dagen äter han antingen välling eller smakportion av vanlig mat och därefter ammas han. Men lunch och mellis klarar han sig utan Måns-mjölk alls, och det har inte mina tuttar vant sig med än. I förrgår kväll var det som en kant i ena tutten, en hård kant som typ en hylla inuti tutten. Det var inte alls som mjölkstockning, utan det var hårt pga att Måns inte ätit på länge. Innan läggdags för natten hjälpte han mig med att få bukt på problemet. Det är enda målet om dagen han hittills bara ammar på. Han är såå duktig!

Nu hoppas jag att han blir feberfri snart också, men det borde han bli med tanke på att det beror på sprutan. 

Jag fullkomligt älskar Måns nya Diinglisar-filt. Såå fin! 

Nu sover lillprinsen så jag ska passa på att göra detsamma. Han har lite feber efter sprutorna tidigare idag så han var tröttare än vanligt.

Hoppas att natten blir okej.

Natti natt.

När Ida skulle sova frågade jag henne vilket djur hon ville sova med inatt (hon väljer ett djur varje natt, ibland är det samma flera dagar i rad och ibland varierar valet från dag till dag). Hon bestämde snabbt att hon ville sova med Karlsson G.

Minsta lilla djuret i universum valde hon så det var bara att börja leta. ...höll på att ge upp faktiskt för Karlsson G var spårlöst försvunnen. Ida konstaterade att han busade och hade gömt sig.

Till slut hittade jag den lilla sköldpaddan hon fick hos tandläkaren igår. Ida blev jätteglad när hennes sovkompis för andra natten i rad hittades :-)

Det kändes väldigt hopplöst att hitta den där pyttelilla saken. Jag tycker att tandläkaren och doktorn kan införa större leksaksdjur som man slipper leta ihjäl sig efter när barnet vill ha dem... hehe.

Apropå tandläkaren så har Ida varit superduktig och somnat utan tuttis 2 dagar i rad. Jag blir så stolt! Å samtidigt ska jag erkänna att jag får lite dåligt samvete när Ida säger saker som "jag behöver faktiskt tuttis mamma", "nu får du lugna mig mamma" och "visst är jag duktig som klarar mig utan tuttis?"

Det sista sa hon med gråten i halsen och darrande underläpp. Och vips så sätts mitt dåliga samvete i gungning. Men jag stod förstås emot samtidigt som jag tröstade och lugnade henne. Klappade henne lite på ryggen, sen somnade hon. Mammas lilla hjärta är så duktig! Och jag vet ju anledningen till att det bästa är att hon slutar med napp. Men jag tycker lite synd om henne. Kan förstå känslan av att helt plötsligt förlora något som varit en trygghet under hela sitt liv.

Det är en stor grej i ett barns liv. Och det gör mig ännu mer imponerad.

Ingen av oss vågade tro att det skulle funka bara så där, men å andra sidan kanske det var det som gjorde att det funkade. Peppar peppar. Att det inte blev planerat utan bara så där hux flux efter tandläkarbesöket.

Vågar dock inte ropa hej än eftersom det bara gått 2 dagar men utsikterna ser bra ut :-)

Heja Ida!! Du är bäst!!