Förberedelserna inför morgondagen är klara. Ida har gjort påskkort.  

Ett förkläde. Vattenfärger. Penslar. Papper. Vatten i en mugg och en koncentrerad tjej. Det var som upplagt för massproduktion! =)

Jag målade en kyckling (inte jättesnygg, men det syntes att det var en kyckling) på ett papper och sen ritade Ida av den. Hon var jätteduktig när hon massproducerade sina påskkort inför morgondagen. 

Hon tyckte att det var jätteroligt! Och jag tycker att hon gjorde den riktigt bra!

Alla kycklingar hade till en början en kropp, huvud, 2 ögon, en näbb och 2 ben. Efter att hon gjort ganska många kycklingar avancerade hon utseendet och la til även 2 armar på alla nästkommande kycklingar. 

Jag är imponerad över att en zoon-to-be-3-åring kan måla så fint. En sak är iallafall säker, och det är att det estetiska med att måla inte kommer från varken mig eller Anders ;)

Tomorrow is the day, då ska vi se om påskharen kommit med några ägg =)

Idag har vi ägnat den långa fredagen åt att umgås med Anna och Samuel i Falun. Walter sov nästan hela tiden så honom såg vi inte så mycket av idag. Bilder får vi ta nästa gång på herrarna. Alltid lika trevligt i deras sällskap! 

Vi har även förberett inför påskkärringarna som vi tror kommer imorn. Googlade på det och det stod att det är vanligt att många går på skärtorsdagen för det är då påskkäringarna åker till Blåkulla. Men jag vill minnas att vi alltid gått påskkärring på påskafton, och det är ju imorn. Så vi gjorde i ordning inför det. Ida hjälpte till förstås så att det blev bra. Små enkla uppdrag till min tjej, då blir hon glad och det märks att hon tycker att det är roligt! =)

Ida och jag har påskpysslat lite. Och Måns var med på ett litet hörn han också. 

Jag målade Måns hand gul för att trycka den på ett papper och göra en tupp. Sen gjorde jag likadant med Idas hand. Här är resultatet: en Ida-tupp och en Måns-tupp. Såå sött! 

Måns skrattade när jag målade hans lilla hand (som jag fick bända upp och hålla fast, bebisar vill ju gärna knyta nävarna...). Det kittlades. Ida tyckte också att det kittlades när det var hennes tur. Tokig mamma som målar på barnens händer tyckte Ida! =)

Ida ville måla mera och göra fler tuppar. Och det fick hon förstås. Så här är hon i full sjå att måla en tupp till. Hon log hela tiden när hon målade på sin hand =)

Här är Idas alldeles egna tuppar. Hon fick lite hjälp med att trycka själva tupp-kroppen, annars har hon gjort resten helt själv. Det var lite svårt att måla med vattenfärger, men alla tupparna ha näbb, öga och ben/fötter. 

När vi var i pysslartagen fick hon även göra påskkycklingar av äggkartong. Först skulle de målas gula. 

Så här fina blev kycklingarna! De har både fjädrar, ögon och näbb. Ida var riktigt stolt när hon konstaterade att hon hade gjort dem alldeles själv! =)

Ämneshoppar lite och konstaterar att det är den 17:e april idag, alltså Måns 6-månadersdag. Jag fattar det inte. Min bebis är inte så liten längre. Älskade lilla killen! Nya siffror får vi vänta på en vecka till, för då ska han få 6-månadersvaccination och då mäts och vägs det samtidigt. 

Måns och jag lämnade en väldigt ivrig och glad storasyster på dagis idag. Det vankades nämligen påskfirande och då fick de som ville vara utklädda. Och Ida ville. Så vi lämnade världens finaste lilla påskkärring bland sina Blåkulle-kompisar! =) Bild kommer senare.

Nu tar hela familjen påsklov, för nästa vecka är även pappan i familjen ledig från jobbet, och Ida tar då förstås ledigt från dagis då! 

Påskhandlingen på Willys är avklarad också, så nu kan vi njuta av påsken! 

Tänk om påskharen kommer.... 

Jag fick lite inspiration av en sida på Facebook. Så jag och Ida provade.

Vi satte rötterna av en purjolök i vatten, och den började växa på en gång. Sen planterade vi den i jord. 

Och så skivade vi en tomat och planterade även den i jord. Det sägs att det ska funka, vi får se. Än har det inte hänt nåt.... oavsett så är det kul att experimentera lite. 

JA!

Måns lyckades överlista både armen OCH storasyster! 

Han vände sig från rygg till mage. Och du skulle ha sett den superglada minen när han tittade upp på mig. Ett väldigt stolt bebisleende och jag blev också stolt förstås. Han log i hela ansiktet, ett leende som sa "jag lyckades mamma, såg du det?" Ja, lilla gubben, jag såg, du var jätteduktig!

Men han höll på att inte lyckas, han var såå nära att falla tillbaka, för Ida var där idag igen och försökte hindra honom med samma lilla putt och samma ord som igår: "Nej, du får inte snurra nu". Men den här gången hann jag hindra henne och hon lät bli att putta tillbaka den hårt kämpande lillebrorsan. Och strax därpå lyckades han med sitt projekt. 

Det ska bli kul att se om han lyckas fler gånger nu när han lyckats en gång. Eller om han får "hjälp" att inte lyckas... vem vet?

Den invecklade utvecklingen går framåt =)

Ibland är det invecklat att utvecklas. Måns vet det. Han går i den hårda skolan med lite extra motgångar.

Varje dag i flera dagars tid har han kämpat med att försöka vända sig från rygg till mage. Resultatslöst.
Men så igår lyckades han. Nästan. För preciiiis när han skulle snurra sista lilla biten så tog Ida tag i honom och sa "nej, du får inte snurra nu". Allt kämpande i onödan, för att mötas av syrrans ord och en liten lätt knuff och därmed ett platt fall tillbaka till ryggläge.

Många skulle göra vad som helst för att få inta ryggläge på dagarna, men Måns vill gå vidare i livet. Lära sig något nytt. Och han kämpar verkligen bra. 

Det är nog svårt att komma helt runt pga lilla armen som alltid ligger i vägen. Han får även dras med en tillbakaputtande storasyster som ibland inte underlättar för honom. 

Han fortsätter kämpa ändå i hopp om att överlista syrran OCH armen!
Lycka till lilla gubben, jag vet att du kommer lyckas en dag!

Jag och Ida åkte på loppis i lördags. Bara hon och jag =) 

Ida hade med sig en liten peng att köpa nåt för. Hennes alldeles egna peng, så jag hade bestämt mig för att inte lägga mig i nånting vad hon ville ha. Vi strosade runt där och kikade lite. Och Ida tyckte att mycket var fint, men hon förstod nog inte att hon fick handla. Sen fastnade hon vid ett bord som sålde lite små gubbar och bilar och så. Då påminde jag henne om att hon har en peng med sig som är hennes egen som hon skulle få köpa nåt för. Och då sa hon helt spontant: "Jag vill köpa bilarna". Javisst, bilar fick det bli. 5 bilar valde hon. Hon gav fram sin peng och tog emot växel. Sen fick hon en liten påse att lägga bilarna i. Stolt tjej!

Vi gick vidare och hon fastnade vid ett annat bord där det fanns en massa gosedjur (i vanliga fall gillar jag inte att man köper begagnade mjukdjur, men jag kände säljaren och mjukdjuren såg väldigt fräscha ut, så då tyckte jag att det var okej). Ida tittade länge på djuren, klämde och kände. Till slut tog hon en liten flodhäst i handen och sa "den här vill jag ha". Så hon handlade igen. 

Vi gick vidare och hon hittade även en leksakstelefon och en prinsesskrona som hon ville köpa. 

Jag tror nog att hon kommer bli en riktig affärstjej, för hon fick väldigt mycket för sina 20 kronor =)

Saker som hon helt själv fick välja. Och jag kan intyga att det var en stolt och glad tjej som visade för pappa och Måns var hon hade köpt. 

Jag glömde nästan bort att titta på loppisen, för jag var så inne i att hjälpa Ida. Jag blev stolt över att hon var så duktig och vågade lämna fram pengen och säga tack. Ja, handla helt enkelt. Ni som känner Ida vet att det var väldigt bra gjort, hon är ju väldigt blyg och försiktig. Hon gick hela tiden väldigt nära mig när vi var på loppisen, och det märktes att hon tyckte att det var jobbigt när det var så mycket folk runt omkring. Men hon klarade att handla och det tror jag att hon växte av. Jag växte iallafall, min fina lilla tjej <3

Impulsbesök. Fick en idé precis när vi skulle åka till dagis med Ida. Jag ryckte med mig skötväskan för i den vet jag att allt finns som behövs. Och så åkte vi. Först lämnade vi Ida på dagis, och sen åkte jag och Måns vidare till mitt jobb för att säga hej. Träffade inte ens hälften av personalstyrkan av olika anledningar, men jag träffade iallafall de på min avdelning och några fler. Det känns konstigt att om lite mer än ett halvår är planen att jag ska börja jobba... Ett halvår går ju sååå fort, jag vet det, för Måns är liksom redan 6 månader. Kan inte fatta!

PAUSA TIDEN!!

Nu ska jag inte tänka mer på jobbet just nu, ett halvår är ju ändå ett halvår, och nu ska jag fortsätta ta vara på bebistiden. Men om det är nån som kommit på en bra lösning på hur man kan pausa tiden eller förlänga tiden så tar jag tacksamt emot tips.... =)

Nu är det en trött liten prins som sover i vagnen. Det är kul, men jobbigt att vara på besök och le åt alla som pratar med en =)