Igår fixade vi påskris. Hela familjen tog en promenad och tog påskris. Måns somnade, men Ida och vi fullföljde vårt uppdrag. När vi kom hem skulle riset pyntas. Jag och Ida tog hand om det. 

Ida hjälpte till med allt; sätta ner riset i krukan, och sen välja färg på fjädrarna och slutligen sätta fast dem på grenarna. Det var svårt, men till slut lärde hon sig tekniken med att snurra ståltråden runt "pinnen" som hon sa. 

Här beundrar hon vårt verk som gjorde det lite påskfint utanför våran dörr =)

Utforskar sig själv. Lilla foten.

Så gulligt!

Ida utmanar ödet när hon låter Måns känna på hennes hår. Det dröjde inte länge innan det lät AJ!

Att hon inte lär sig av sina misstag... måste testas om och om igen. Ibland får Måns ett riktigt tag och då blir det annat ljud i skällan ..

Det gör ont att bli luvad. Å speciellt av en liten bebishand som låser sig om sitt "byte".

Kvällspromenad med familjen idag. Skönt att få lite luft. Passade på att posta ett brev.

Måns busade i vagnen. Han gömde sig....

Å så hade vi oturen att hamna i en regn- och hagelskur. Det började dripp droppa redan när vi kom utanför dörren men vi gick ändå. Det blev värre kan man säga. ... men sen slutade det för att sedan kunna komma tillbaka igen.

Efteråt syntes den här fina regnbågen på himlen.

Vissa saker från bebistiden vill man spara. Småsaker men ändå viktiga saker. Frågan är bara vart man sparar dem?! 

Har inte tänkt så mycket på det, men helt plötsligt snubblade jag över dessa superfina minnesaskar på internet. Så jag klickade hem ett varsitt set till Ida och Måns för deras doppengar de fick vid respektive dop.

Rosa till Ida och grönt till Måns. 

2 askar var. En liten och en stor. 

Det blir perfekt förvaring för minnen genom åren. Första nappen, en snuttis. Ett par bebisstrumpor. Halsband. En body i minsta storleken kanske. Ja, ni förstår tanken. Minnesaskar helt enkelt. Och nu behöver jag inte längre undra vart jag ska samla alla de sakerna. Är såå nöjd med mitt inköp!

Kunde inte sagt det bättre. Den här bilden säger allt.

Det sägs att det är insidan som räknas, jovisst är det väl så, men det är utsidan som syns. 

Och så här känns det för mig: 

Exakt så här känns det. Så här är tyvärr den bittra sanningen. 

Känns inte bra. Jag känner mig inte nöjd. Inte bekväm. Inte fin. Måste göras nåt åt detta elände till mage och lår. Den här gången kan jag tyvärr konstatera att amningen inte funkade lika bra i viktsynpunkt. Jag har gått ner det mesta av graviditetskilona, men inte allt =( Måns äter mer sällan än vad Ida gjorde, kan kanske hänga ihop med det. Hur som helst och oavsett orsak så är det inte bra. Det känns inte bra. Jag trivs inte. Så det ska det bli ändring på är min tanke. Vill inte se ut som den där apan nå mer... 

Måns låg i babygymmet tidigare idag och var glad. Han jollrade nåt som lät som "ugg". 

Ida hörde inte riktigt vad han sa, men hon svarade ändå: 

"nej Måns, du får inte äta ägg". 

Hon trodde på riktigt att han bad om att få äta ägg! Hehe =)