Gårdagens svordomar åt den dumma febern verkade sitta på rätt plats. Idag mår jag nämligen mycket bättre, och dagen med de 2 bästa små barnen har gått väldigt bra. Över förväntan, för jag trodde inte att jag skulle bli bättre så snabbt. Peppar peppar. Hade förväntat mig en tuff dag med feber och ingen ork alls, men det blev en positiv vändning. En hel natts sömn gjorde nog sitt till, det tackar jag Måns för som sov från midnatt till 7.10. 

Det är väldigt skönt att slippa ha ont i lederna pga febern. Det kröp och gjorde ont i både fotlederna, handlederna och ryggen igår. Hela dagen. I varje rörelse. Men idag är det mycket bättre. Men vi har tagit det lugnt idag iallafall, för jag är fortfarande orkeslös. Den där febern satte sina spår - precis som den brukar göra med andra ord. 

Läst bok. Tittat på film. Myst. Lugn lek. Målat. 

Perfekt med en halvsjuk mamma. 

Vandrar vidare på Bättringsvägen tills jag kommer till det friska och pigga målet =)

Halsont började det med, som det brukar. Sen kom mattheten i kroppen, men ingen feber. Å dum som jag var så tänkte jag att nu blir det väl bara så här. Men nej, jag skulle aldrig ha tänkt den tanken, för nu på eftermiddagen kom febern som ett brev på posten. Hade hoppats att febern skulle vara lika sällsynt som breven på posten, men så blev det inte. F-bannade dumma j-vla feber, försvinn från mig illa kvickt! 

Nu ska jag försöka ta det så lugnt jag kan med en bebis och en studsig och glad 3-åring. Lycka till =) Men Ida förstår iallafall att jag inte orkar gå ut, hon förstår när jag säger att jag har feber. Eller njae, förstår gör hon nog inte, men hon köper min förklaring och så säger hon "lugna dig mamma, jag ska ta hand om dig". Och då smälter jag. 

När jag har feber så är jag väldigt känslig för att börja gråta, ännu känsligare än vanligt kanske ska tilläggas. Och en sån mening från den bästa tjejen värmer oerhört i hjärtat, så jag inbillar mig att hon förstår. Tårarna går inte att hejda. Kan ju hända att det är en viss kombo av feberkänslosamhet och amningshormoner som samarbetar. 

Men hur som helst så är det riktigt drygt att inte orka nånting. Det är jobbigt att bara resa sig från stolen, så jag hoppas att Ida är av det lugnare slaget imorn så att dagen flyter på tills pappa kommer hem från jobbet. Hoppas kan man ju alltid =)

Krya på mig! 

Ut. Igår ville jag bara ut. Så vi gick ut. Måns var trött så han somnade i vagnen efter lite gående på guppig väg. Ida ville prova de nya kritorna, så det fick hon göra medans jag satt på en stol bredvid och kollade på konstnären. Jag kände hur jag började må sämre - halsont och att jag började bli matt. 

Kul! 

Konstnären är i full gång, men den här gången hade hon hela garageuppfarten som "målarduk". 

Jag, Måns och Ida på samma bild när vi gör våra olika aktiviteter =) Helst av allt hade jag velat byta plats med Måns, för på några sekunder blev jag mattare och mattare. Trött. Slut. Kände mig sjuk. Hade varit skönt att bli gungad till sömns i vagnen då, men den platsen var ju redan upptagen av lillprinsen som låg och sov så gott. 

Nu hoppas jag att jag inte blir värre än så här. Fortfarande matt och orkeslös idag. Halsen spökar fortfarande, men jag hoppas som sagt att jag inte blir värre. Nu vill vi vara friska!! Allihopa.