Idag är det fredagen den 13:e. Den officiella otursdagen enligt alla skrockfulla.

Än har det dock inte hänt nåt oturssamt, men det är många timmar kvar på dagen så det är väl ingen idé att andas ut än antar jag...

Nån annan som råkat ut för nå otur då?

Det är en mycket liten värld vi lever i.

En gammal klasskompis till mig har fått barn tillsammans med min jobbarkompis brorsa.

Såg familjen i tidningen igår och reagerade på namnet, men inte kunde jag väl koppla ihop 2 och 2 med att pappan var min jobbarkompis syskon.

Namnen stämnde, men jag tänkte ändå inte så långt...

Världen är väldigt liten!

Grattis till en mycket söt dotter!

Dum som man är så tror man en massa. Och eftersom jag jobbar med barn dagligen så kan jag inte låta bli att få en massa tokiga idéer, föreställningar och sånt...

Jag hade en föreställning om att barnen var det viktigaste man hade. Att det var dem man levde för - skatterna i sitt liv. Att barnen ska må bra och ha det bra. Att det är ens allt liksom.

Men nu vet jag bättre.. man ska inte tro en massa, ta inte saker och ting förgivna.

Hade föräldrafika idag på jobbet med mockaruta och kaffe, men saft till barnen förstås. För dig som inte vet så innebär det att barnen fikar tillsammans med sina föräldrar när de blir hämtade. Självklart frivilligt, men det brukar vara uppskattat och många väljer att stanna och fika och prata en stund.

Trevligt.

Gillar idén, bara det inte blir för ofta (1-2 gånger/år är lagom).

Lyxfällan ikväll.

Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva idag. Idétorka kallas det med ett annat ord. I vanliga fall brukar idéerna spruta, men icke idag. Har inget nytt att berätta. Ovanligt. Konstigt. Men sant.

Bonde söker fru och Grey´s anatomy ikväll.

Duschen nästa.

Har gjort en ny upptäckt när det gäller tv-program, nämligen Grannfejden.

Kollade på det igår för första gången och jag måste säga att det var faktiskt helt okej.

Nu är det blåsning av håret som gäller, sen borsta gaddarna.

Natti natti.

Här kommer några bilder när jag river tapet i vardagsrummet.

Det var på tiden för tapeten har setat sen -72.

En kniv till hjälp och så löste det sig relativt snabbt.

När jag cyklar till jobbet cyklar jag igenom en liiiten skog för att komma ner på nästa gata.

En dag förra veckan (tror att det var i torsdags) när jag cyklade iväg hemifrån och ska svänga på den lilla grusvägen så ligger det en katt och försöker göra sig liten vid sidan av grusvägen. Tur att han låg och tryckte vid sidan och att jag tog ut svängen, annars hade det kunnat gå illa...

Men kan du gissa vad min reaktion blir av att bara SE den här katten?!

Min spontana reaktion inför detta djur som ligger där och ser lömsk ut är:

"Åh fy fan vad äckligt".

Så säger jag HÖGT för mig själv när jag ser katten. Och samtidigt fick jag hjärtklappning.

Mitt spontana ordval bevisar mitt ogillande för katter...

Jag tror faktiskt att jag har lyckats lista ut varför jag har så svårt för katter. Jag tror att det började när jag var mindre och sov hos en kompis som hade katt. Den katten bet mig i tårna när jag skulle sova (det blev inte mycket sova de nätterna heller) och när jag gick i trappen med pjamas på väg ner så anföll katten mig bakifrån och högg och rev mig i benen.

Katter - nej tack, och nu vet ni varför dessa djur inte ligger så högt i rang i min värld.