Idas smakis från och med igår var välling. Och till på köpet fick jag en ren micro. Det vällde nämligen över ur flaskan när jag värmde vällingen, så jag fick torka rent.... bör nog kanske tillägga att det var en jätteliten flaska och att det var därför det inte gick så bra som jag hade trott... Idag provade jag med en större flaska, eller rättare sagt; en jättestor flaska, vilket gick mycket bättre. Vällingen höll sig där den skulle vara, men det såg väldigt fjantigt ut där det låg och skvalpade lite lite välling på botten av den höga stora flaskan... hehe...

Ida gillar välling, hon skulle kunna äta mer än den lilla smakisen som erbjuds, men jag vill gå sakta fram. Vet inte riktigt hur lilla magen reagerar än så vi gör små vällingsmakisar i ett par dagar till.

Gröt får hon iallafall direkt efter vällingsmakisen, sen McMjölk. Det är inte alla som äter 3-rätters lunch! =)

Förresten, i förrgår var första gången Ida drack ur nappflaska. Hon har ju aldrig behövt göra det tidigare eftersom hon gått på restaurang, men nu i och med att jag tänkte börja med vällingsmakis så introducerades flaskan. Hon fick börja i förrgår (dagen före första vällingsmakisen) med att provdricka lite McMjölk ur nappflaskan. Det gick bra. Duktiga flickan!

Det här var en händelsefattig och låååång dag. En långpromenad har ihjäl lite tid, men den skippades som sagt idag.... Vilat har jag gjort iallafall, precis som planen var. Ida fick sova ute på altan. Och jag passade på att greja lite i köket. Slängde ihop lite chokladbollar så Anders kommer nog bli glad när han kommer hem. Synd att vi inte hade jordnötter hemma, annars hade de varit en given ingrediens.. det får bli en annan gång!

Ida och jag var på stan i Ludvika igår förresten, jag hjälpte henne att köpa en fars-dags-present medans Anders uträttade lite ärenden. Första fars dag får ju bara inte missas! Ida sov dock i vagnen när vi shoppade, men hon hade sagt vad hon ville köpa så jag fixade det. Jag hade ju äran att bli firad på mors dag i år, och pappan i huset ska också få uppleva det på söndag. Häftigt att vara mamma och pappa ju, hihi =)

Idag är det lite bättre. Låg och gosade med vetekudden igår kväll/natt. Skönt.

Anders googlade på mjölkstockning och då stod det att man ska ta det lugnt och vila... hmm.. så jag lär nog motvilligt skippa min 1,5 timmes vardagliga promenad idag och vara inne och ta det lugnt. Motvilligt som sagt, men om det hjälper med vila så ska jag lyda rådet.

Så idag står det bara vila på schemat....

Sitter med en varm vetekudde på den knöliga och onda restaurangen. Skönt. Hoppas att det hjälper också!

För hur känslig kan man vara egentligen? Tycker att mjölkstockningen varit på besök på tok för många gånger under Idas snart 6 månader. Alldeles för ofta!!

Håll tummarna för att det ger med sig snart!!

Jag konstaterar att alla nätter är inte bra nätter.

Ida har börjat drömma och sover oroligt = en vaken mamma. Hon gråter i sömnen och kan inte slappna av riktigt.

Detta plus att ena restaurangen är hård som sten. Det gör ont. Jätteont, speciellt på natten när jag ligger. Varje gång jag vänder mig vaknar jag. Det gör ont bara man kommer åt något. Herr Pump har fått jobba, men vettetusan om det blev så mycket bättre. Gör ett nytt försök senare. Måste verkligen tänka inför varje rörelse, speciellt när jag bär Ida (eftersom jag alltid bär henne på den onda sidan)... När man har ont har man dåligt tålamod, men jag försöker. Jag kämpar på.

Och till råga på allt så snarkar Anders, vilket inte underlättar min sovning precis... :/

Jadu, jag konstaterar än en gång att alla nätter inte är lika bra. Men man får tänka positivt; vi har ju världens finaste dotter på alla sätt! Och det övervägar förstås några sämre nätter ibland.

Jahapp, så nu var höstlovet slut för denna gång. Imorn återgår vi alltså till det normala igen. Höstlovet den här gången var kortare än vanligt eftersom nån smart har kommit på att lärarna skulle jobba två dagar på lovet. Inte poppis, men inget att göra åt. Det var bara att gilla läget. Sen kom det 5 välförtjänta höstlovsdagar.

Jag måste bara säga att jag tycker att jag blivit jätteduktig på att ta promenader varje dag. Jag går i snitt 1,5 timme varje dag med Ida i vagnen. Oftast är det jätteskönt ute, men ibland längtar man hem till värmen, fast helst av allt skulle jag vilja krypa ner till Ida i vagnen och mysa, det ser fruktansvärt skönt ut där hon ligger och sover så sött. Den önskan får nog förbli just en önskan...