Livet är fruktansvärt orättvist. Det finns inte ord för det. Orättvisa räcker inte. 

Sånt ska inte få hända. Det ska inte få drabba en småbarnsfamilj. Det ska inte få drabba nån. Nånsin. 

Men det händer. Och när det händer så börjar man tänka lite extra på sina nära och kära. På hur glad man faktiskt ska vara som har varann, för livet är inte självklart. Tyvärr så är det ju dagens sanning. Livet är inget man ska ta förgivet, men vi ska vara glada som lever och har varann. Jag är det. Jag är glad. Jag är jätteglad som har världens bästa omkring mig och jag hoppas att det kommer förbli så <3 

Massa kärlek och kramar till de mina!

 

Sofi

8 juni 2012 19:26

vad har hänt?
kram

Louise Bertilsson

8 juni 2012 20:55

Olyckan på ABB, hemskt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...