Neej! Grey´s anatomy får bara inte sluta så där. Vi såg nämligen onsdagens avsnitt igår. De har verkligen lyckats göra en spännande säsongsavslutning (som alltid i och för sig). Man vill ju bara se mer och mer! Så just nu längtar jag till höstens säsongsstart igen, men det är enda anledningen till att jag i nuläget längtar till hösten... Det får gärna vara sommar igen, men jag vill samtidigt se hur det går för dem i Grey´s...

Förresten, kollade på översta inlägget jag skrev för ett år sedan (se högerspalten) och fick se massa bilder på Det finaste vi gjort. Konstigt att hon var så liten, ofattbart att tiden gått så fort. Jag kan ju lätt konstatera att det händer mycket på ett år. Väldigt mycket!

Fredag idag. Igen känns det som. Men idag är det riktiga fredagen. Så då kan vi säga välkommen helg! 

Igår var jag och Ida till frisören. Nu när jag har kortare hår behöver det klippas liiite oftare. Och när vi ändå var där klipptes Ida också lite. Henne hår växer som bara den, men bara uppe på huvudet. Så det var där det friserades lite. Ida var dock inte alls glad när det var hennes tur. Hon satt i mitt knä, med en majskrok i handen och var jätteledsen. Men klippt blev det och så fort hon var klar blev hon glad igen. 

Idag har vi varit till öppnis. Vi tog en promenad dit i det fina vädret. En förmiddag full av tjål, lek, sång och förmiddagsmellis. Trevligt med andra ord =) Promenaden hem för alla uppförsbackar var inte lika roligt som på ditvägen... men men... dagens motion bakades ju in i öppnis-besöket. 

Vi har även hunnit med lite trök här hemma; bytt handdukar och tvättat, gjort rent toaletterna och badkaret, diskat och plockat med disk och vattnat blommorna. Skönt nu när det är färdigt. Ida hjälpte också till att städa - hon plockade i smutstvätt i lådan under badkaret där hennes badleksaker ligger.. Duktigt, men liiite fel ställe. Men det rättade jag till sen när hon sov. 

Livet är fruktansvärt orättvist. Det finns inte ord för det. Orättvisa räcker inte. 

Sånt ska inte få hända. Det ska inte få drabba en småbarnsfamilj. Det ska inte få drabba nån. Nånsin. 

Men det händer. Och när det händer så börjar man tänka lite extra på sina nära och kära. På hur glad man faktiskt ska vara som har varann, för livet är inte självklart. Tyvärr så är det ju dagens sanning. Livet är inget man ska ta förgivet, men vi ska vara glada som lever och har varann. Jag är det. Jag är glad. Jag är jätteglad som har världens bästa omkring mig och jag hoppas att det kommer förbli så <3 

Massa kärlek och kramar till de mina!