Fy fan vad förbannad jag blir! Ni får ursäkta språket, men jag kunde inte komma på nån annan "bra" inledning på det här inlägget. Ibland måste man bara få säga precis vad man känner och i och med att det är Min blogg så tillät jag mig att vara just ärlig.

Det har inte riktigt blivit som jag tänkte. Jag fick göra om. Och då hoppade det en hel ramsa med svordomar ur min mun. Det gick liksom inte att hålla tillbaka, jag var tvungen att avreagera mig på nåt sätt.

Tyvärr så var det väl så att Anders råkade ut för en del av min vrede, och det ber jag förstås om ursäkt för. Men du känner mig och vet att det är kortvarigt och att det inte är dig jag är arg på. Jag var liksom bara arg. Och innan vi gick in hade det gått över. Vi kom fram till en gemensam lösning, och jag tror att det kommer bli jättebra.

Tänk om man hade haft den där färdiga bilden i huvudet på hur det exakt kommer att bli att se ut när det är klart, då hade vi sluppit det här extraarbetet efter kvällsmaten. Men den där bilden finns tyvärr inte.

Nu ska jag krypa ner i soffan med de bästa + lite gotte. Fredagsmys är aldrig fel efter lite hårt arbete. Hjärnan behöver lite extra energi när den var så förbannad ett tag. Men som sagt, nu är vi glada igen: jag och min hjärncell. Nya tag imorn. Då ska vi sätta plan B i verket.

Idag får jag säga grattis x2 eftersom både pappa och min faster har namnsdag idag. Grattis till er =)

Och så kan jag passa på att säga grattis till pappa en gång till, för han har nämligen namnsdag imorn igen. Så grattis x2 till dig pappa, hihi =)

I tisdags påbörjade jag mitt lite hemliga projekt, och igår fortsatte jag lite. De som vet, de vet. Mer tänker jag inte säga om VAD projektet handlar om. Jag har iallafall ett projekt, ett eget projekt, som jag ser fram emot att genomföra. Jag har som sagt redan börjat. Och självklart kommer det komma bilder, men det får bli när det är klart. Då ska jag visa mitt projekt, hur det blev.

Jag hoppas att jag blir nöjd, att det kommer bli så bra som jag har tänkt. Att det kommer bli som bilden jag har i mitt huvud av hur det kommer se ut när det är klart. Jag hoppas. Och jag kommer göra mitt allra bästa för att lyckas med det. Jag kommer naturligtvis ha hjälp av Anders när jag vill och behöver, men jag kommer att försöka så gott jag kan. Jag kommer försöka, trixa och greja innan jag ber om hjälp. Jag tar fram min envishet och min uppfinningsrikedom så kan jag ju komma ganska långt redan där. Jag hoppas kunna imponera lite på bland annat Anders. Jag är hittills imponerad av mig själv faktiskt. Det är roligt. En härlig känsla att känna sig nöjd med det man hittills gjort.