Igår var jag och Ida hemma hos Junia och tvillingarna. Vi hade med oss både mellis och lunch så vi skulle slippa ha nån tid att passa. Skönt. Avslappnande. Vi åt lunch på vardagsrumsgolvet, vi hade picknick. Resultatet av den här inneutflykten var ett par nerkladdade mammaleggings av potatis. Hmmm... jaja, magarna blev mätta och belåtna iallafall. Och tvättmaskinen ska ju ändå jobba. Så vad gör det om hundra år?! =)

Ida sov ute efter maten som vanligt, det gick bra även när vi var på äventyr. Och då passade jag på att gosa tvillingpojkar i nacken. Jag sög in den där lukten, den härliga bebislukten. Jag fick flashbacks till för ett år sedan när Ida luktade bebis. Den känslan, den lukten sklle jag vilja spara på en burk och plocka fram när jag saknar bebistiden. För det gör jag, jag saknar bebistiden (ibland iallafall). Även om jag fick lukta bebis igår så är det inte riktigt samma sak som att lukta på sin egen. Sin egen bebis alldeles speciella doft. Men det är ändå härligt att få "låna" och lukta. Och jag har fått äran att få följa två tvillingpojkar från spädbarnstiden. Det är häftigt med två bebisar. Samtidigt.

Sen vankades det mellis, vilket alltid är lika gott. Fick prova jättegoda hemmagjorda havrekakor (hör och häpna - JAG tyckte om dem trots att de heter kakor). Och melon. Ida föredrog banan framför allt annat som erbjöds. Är man bestämd så är man. Men banan verkar alltid gå hem hos våran lilla fröken.

Tack för luktningen Junia! =) Och tack för en trevlig dag med mycket tjål å skratt - precis det jag behövde!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...