Idag mår Ida mycket bättre. Det syns på hela henne. När hon vaknar och man möts av stora blåa ögon och ett jättesmile bakom tuttis så vet man att hon börjar komma tillbaka till sig själv igen. Våran glada lilla tjej.

Jag skulle nog kunna säga att idag är den där extradagen man bör ha när man varit sjuk. En dag för vila och för att kunna ta igen sig och bli sig själv igen. Det behöver man, oavsett om man är liten eller stor. Det tar på krafterna att vara sjuk, även fast man vilar mycket under tiden. Så den här extradagen är inte så tokig när allt kommer omkring. 

Anders åkte till Hedins för att köpa lite virke till frigges sarg. Japp, det ska bli en liten sarg även på frigge - precis som det är på huset. Matchning! =) Och när Anders ändå är i Ludvika passar han på att veckohandla. 

Ida sover. Och jag tänkte sätta mig ute på altan och läsa. Men jag fick ändra mina planer eftersom det kom en störtskur... Vädret är inte alltid på rätt sida tyvärr. 

Apropå regn så måste jag bara berätta om i söndags kväll när jag klippte gräset så var Anders och Ida ute på en liten prommis. Precis när jag hade klippt klart, det var verkligen precis på sekunden, så öppnade sig himlen och regnet bokstavligt talat hälldes ur molnen. Efter en liten stund kommer Anders springandes med vagnen med en sovande Ida i. Blött var det, men inte åt Ida för hon sov då så sött fortfarande trots smattrande regn mot sufletten. Men Anders var inte så glad över att få en ofrivillig dusch. Stora stora droppar var det. Obehagligt när man överraskas av ett sånt regnoväder.

Tur att han skulle hem iallafall, det är värre när man är på väg bort och man blir plaskblöt. Hemma finns ju alltid torra kläder att byta till. Och tur att han inte var jättelångt hemifrån också. Tur i oturen kan man väl säga.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...