Nu är även gardinstången med tillfällig gardin, fönsterbräda och fönsterlampa monterad. Nu är det ett rum igen! Men inte vilket rum som helst, utan prinsessans rum! Hoppas att hon blev nöjd med vad vi åstadkommit =)

Nu fattas bara möbler och passande textilier. Sen så...

Nu är hela barnrummet färdigtapetserat!

Mönsterpassningen i hela rummet var inte alls nå klurigt, gick mycket bättre än vad vi hade trott. Och fortare gick det också! Trodde att vi skulle få hålla på å greja hela dagen idag, men icke.

Det är fruktansvärt skönt att ha det klart nu. Och inom tidsramen också. Vi hade som plan att göra klart det sista på sportlovet (alltså vecka 9), men det är alltså klart redan nu. 2 veckor tidigare än vad vi hade trott. Härligt!!

Ska göra i ordning en semla nu, och sen njuta av den till fika. Och Anders ska äta äppelpaj. Det har vi förtjänat så duktiga som vi har varit i dagarna två!

I morse gjorde Anders det sista underarbetet i barnrummet, och sen riggade han för tapetsering.

Jag hjälper till så gott jag kan, och nu har vi nästan tapetserat halva rummet.

Det blir kanonbra och jag är riktigt stolt över min Anders som är sååå duktig! Vi utmanade nämligen oss själva den här gången eftersom vi valde en tapet med mönsterpassning i hela rummet. Spännande, men hittills har det gått bra!

I samband med fikapausen tog vi en promenad i solskenet. Har precis kommit in igen. Nu ska vi tapetsera klart de 2 våderna som är kvar, sen har vi hunnit halvvägs! =)

Det här med vårkänslor visste vi ju fanns, men vinterkänslor? Njaee...

För bara ett par dagar sen infall sig vårkänslorna i kroppen på mig, och säkerligen många fler.

Men igår och idag har dessa känslor helt plötsligt förvandlats till värsta vinterkänslorna. Mycket mycket mycket snö har det kommit (närmare 3 dm tror jag visst bestämt). Onödigt kan man tycka.

Det var till och med en pojke på mitt jobb som undrade om tomten kommer snart. ICKE! Inte riktigt än får vi verkligen hoppas!! Men det är inte lätt för ett barn (utan tidsuppfattning) att hålla koll på det när det helt plötsligt börjar snöa så mycket igen. Hehe.

Anders har skottat snö som en tok idag. Duktigt, och ett rejält träningspass fick han på köpet. Nu är det iallafall snyggt och fint på våran uppfart.

Blir en promenad snart. Känner att jag vill ut en stund trots de 11 minusgraderna som termometern visar. Har inte varit ute nåt på jobbet idag nämligen eftersom vi haft planering hela förmiddagen och barnen har varit på de andra avdelningarna.

Man känner hur huvudet saknar att vara ute, man vänjer sig snabbt med frisk luft varje dag!

Så nu tänker jag alldeles strax klä på mig rejält å sen gå ut och lufta min näsa lite!

Ha en trevlig kväll allihopa, och ha ett riktigt mysigt fredagsmys, för det tänker jag ha sen när jag kommer in i värmen igen! =)

Måste bara säga att jag har upptäckt hur bra det är med en maggördel när man är gravid. Den är verkligen guld värd.

Igår när vi var ute på jobbet på förmiddagen kände jag att det drog lite kallt åt magen. Inte bra. Överdragsbyxorna måste jag nämligen ha lite neranför magen så att det inte trycker obehagligt.

Men så kom jag på att jag har en maggördel i ull hemma som jag har fått av en snäll mamma på jobbet. Den kom väl till pass idag. Satte den utanför överdragsbyxorna så att det inte skulle glipa och vara obehagligt. Och vips så kändes allt mycket bättre.

Magen var varm och go när vi kom in (och då ska tilläggas att det blåste mer idag och var kallare än igår)! =) 

Det enda negativa med alla dessa specialgrejer är att det tar en himlans tid att klä sig. Det tar tid i vanliga fall när magen är i vägen, det är fruktansvärt svårt att böja sig ner och t.ex knyta skorna (speciellt högra). Anders vet hur svårt det är för mig för han brukar få agera min personliga assistent när vi är hemma. Det underlättar enormt att slippa böja sig. Så det är inte så konstigt att det tar tid att komma ut när man är på jobbet. Pjuee..

Har fått inbjudan till att gå föräldragrupp idag. Spännande. Men nej, det kommer inte ske för det var fruktansvärt dum tid. Förmiddagar mitt i veckan, hur tänker de egentligen?! Finns ju inte en chans att vi kan gå då, båda jobbar ju... så tyvärr måste vi tacka nej.. =(

Ett av barnen på jobbet skulle bygga pussel med Lilla sjöjungfrun på. På bilden fanns (förutom Ariel) även några andra figurer från filmen; bland annat Prins Eric, fisken Blunder, krabban Sebastian, måsen Måsart. Dessa kunde både vi och flickan namnge. Men sen kom problemet. Prins Erics hund. Vad heter hunden?!

Jag gick på rast, men kunde inte sluta fundera på hundens namn. Googlade, men fann inget. Ställde frågan på Facebook, men fick inget svar... Involverade många eftersom alla i personalrummet satt och funderade och funderade på namnet länge och väl. En personal gick också å frågade ett barn på en annan avdelning om hon visste (hon är tydligen Ariel-fantast), men hon visste inte heller... Hmm...

Sen när jag hade loggat ut från datorn och rasten var slut så kom jag helt plötsligt på att vi har en bok om Ariel och hennes vänner på avdelningen. Jag gick direkt dit och skulle kolla, och då fick jag svaret.

Hunden heter Max.

Tänk hur det är när man börjat grubbla på nånting, man vill veta, vill ha svaret.

Kvällspromenad. Stjärnklart.

Vi stannade där det var som mörkast för att spana in stjärnorna. Mysigt och jättevackert. Kan stå länge och bara titta upp i himlen.

Om jag hittade Cassiopeia? Nej, det gjorde jag inte. Tycker att de flesta stjärnbilderna bara är ett myller av stjärnor. Det är svårt att urskilja vad som är vad. Men de jag alltid hittar är Karlavagnen och Orion. De är jättelätta att hitta om man vet vad man ska leta efter.

Tänker dock inte ge mig i jakten på Cassiopeia, nångång ska jag hitta den.