I söndags bestämde jag mig för att jag och Ida skulle åka till öppna förskolan idag. Det var längesen vi var där och vi tänkte åka även om vi inte fick sällskap av nån vi känner. De har även flyttat "öppnis" och öppnade det nya placet den 1:a mars. Så jag såg fram emot dagens besök. Men nej, planerna skrotades ganska snabbt när jag fick veta att de hade flyttat fram öppningen till nästa vecka. Så vecka 9 och vecka 10 är det tydligen stängt på öppna förskolan. Och vi fick vara hemma och roa oss bara vi två.

Bättre lycka en annan gång.

Vi gick och mötte Anders när han slutade jobbet. Sen efter mellis bar det av till Ludvika för veckohandling på Willys. Jag och Ida gick även på stan när Anders uträttade lite andra ärenden på Lyviksberget. När vi åkte hem hade vi en övertrött bebis med oss som inte alls tänkte somna. Hon somnade dock ganska snabbt i vagnen när vi kom hem. Trött bebis behövde verkligen sova kan man säga!!

Nu sitter vi i soffan och kikar på gårdagens avsnitt av Familjen Annorlunda, de familjer som har på tok för många barn enligt min mening. Men det är ändå kul att se. Anders sitter  skrattar åt Ida som bokstavligt talat kramar soffan! Japp, du läste rätt. Hon kramar soffan, tokfia =)

Oooops, nu ramlade hon... men inte är hon sur för det, hon halvligger å gapskrattar!

Natten till söndagen sov Ida bra, med bara två nappisättningar. Men gissa vem som vaknade stup i kvarten ändå?! Jo jag. Det var INTE roligt. Det är inte kul att vakna kl 1 och vara pigg. Lyckas somna om och vakna igen vid 3. Pigg även då. Sen vakna vid 5.17 och nästan önska att Ida också kunde vakna så vi kan få gå upp. 5.47 vaknade skatten så då gick vi upp, hon och jag. Pigga och glada för att det äntligen var morgon. Det kom ifatt mig på dagen sen så jag tog en liten lur efter maten. Men gu va man blir förvirrad när telefonen ringer och man blir väckt. Om än inte vaken, men väckt.

Idag tog vi sovmorgon, både jag och Ida. Vi vaknade alla 3 av Anders väckarklocka. För idag var det visst dags för pappan i huset att jobba igen. Det har varit ett härligt sportlov med kanonväder och så har vi fått en massa gjort. Skönt. Men nu är vi återigen inne i vardagen igen. Men bara för 5 veckor, sen är det dags för nästa lov. Påsk.

Vad konstigt det är det där med sömn. Innan jag hade barn sov jag som en stock jämt. Jag somnade först och vaknade sist, och steg ur sängen ska vi inte ens prata om, för det gjorde jag helst inte alls. Min mamma brukar säga att jag inte ens skulle vakna om taket rasade in, men det var förr det. Nu vaknar jag för minsta lilla känns det som. Och så är jag vaken även fast bebisen sover och jag också kan sova.

Undrar hur det kan komma sig att det är sån skillnad. Ändras sömnbehovet så där bara över en natt när man blir mamma eller vad beror det på? Har det med åldern att göra?

Jaja, om jag ska vara ärlig så är jag egentligen inte ledsen över att jag behöver sova mindre, det är snarare lite bra för nu är förmiddagarna kanonlånga ibland och man kan få mycket gjort då när man är som piggast. Men jag går helst inte upp före 6 Ida! Där går gränsen tycker jag, men man kan inte bestämma det tyvärr...

Nätter och sömn, det är konstiga grejer det... men ack så viktigt!

Idag var vi ute och gick när vi var på besök i skogen hos Anders mormor och morfar. Det var ömsom lera och ömsom is där vi gick på grusvägen. Anders var väldigt fyndig och citerade en byggare i Falun som lekte med orden och sa: "vill du gå i leran och sörja, eller gå på isen och ha det glatt?"

Haha!

Var bara tvungen att dela med mig av denna lustighet - att leka med orden är kul tycker jag! =)

Klockan är bara 7.15 Jag har varit väldigt morgoneffektiv. Ida är matad, klädd, tänderna är borstade och hon sitter nu å leker med en bil. Jag är också matad (?!), klädd, sminkad, tänderna är borstade och jag har även hunnit med att byta handdukar, lägga i en tvättmaskin, gjort rent ena toaletten och vattnat blommorna.

Nu ska jag strax plocka reda på den rena tvätten och vika in den i garderoberna. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men det är faktiskt skönt att få saker och ting gjorda tidigt på morgonen. Och ljuset gör ju sitt till! Men jag går helst inte upp så tidigt som idag varje dag. Men kl 6 är helt ok. Men men, det är ju inte jag som bestämmer, utan världens sötaste väckarklocka; Ida.

Jag jublade inte när jag kollade ner i spjälis å fick se Ida ligga helt klarvaken på mage och med huvudet nyfiket högt upp. Det värsta med den här historien var att klockan bara var 05.22 Hmm... försökte få henne att somna om, men nej. Det var inte lönt, så jag la över henne i min säng för lite morgonmys, sen gick vi upp, medans pappan fick sova en stund till. Så nu sitter hon och leker på golvet och jag äter frukost och surfar lite och passar på att uppdatera bloggen innan tuppen ens har vaknat... =)

Strax ska jag göra i ordning välling till min morgonpigga tjej. Och efter att vi har gjort oss i ordning för dagen ska jag byta handdukar, vattna blommor och göra rent toaletterna. Ska bli kul att se hur mycket jag hinner innan Anders vaknar, hihi =)

På förmiddagen tog vi en promenad i solen för att gå å kika på "nya karusellen" som öppnade idag. Köpte dock inget, men det var kul att kika vad som fanns. Tycker det är lite charmigt att gå runt och kika, strosa omkring bland loppis-borden. Men som sagt; inga fynd idag. Men däremot en superb solskenspromenad med familjen.

Och så kan jag meddela att även det andra äppelträdet är beskuret, duktiga Anders! Igår när Anders var ute och beskar första äppelträdet kom en av hans jobbarkompisar förbi i bil, stannade, vevade ner rutan och frågade suckande: "nej, säg inte att det är dags för det där nu?!" Hihi, det brukar kunna bli så att när en börjar så kommer flera efter och gör lika, lite likt dominoeffekten =) Den stannande jobbarkompisen kände nog att hon borde åka hem å ta tag i sina träd...

Nu är vi inne i mars månad och vårkänslorna svallar! När vi var ute och gick hängde tvätten ute på tork hos en del hus, folk sitter ute längs väggarna och gottar sig, man kan klä sig i lite tunnare kläder, videkissarna har börjat blomma, solen skiner, snön smälter och man känner att man vill ut. Ut och bara vara ute. Så jag tog med mig en bok och satte mig längs husväggen på en stol. Men nej, jag frös. Det var inte skönt, det blåste alldeles för mycket. Så jag gick in. Får hoppas på bättre lycka en annan solig dag.

Nej, nu ska jag krypa ner i sängen och krama kudden!