Fick ett oväntat sms på fredagen kväll den 7/2. Ett väldigt oväntat sms. Men ett väldigt glatt sms med en superglad nyhet. Men snacka om att jag blev paff! Jag visste ju att sm:et skulle komma nångång, men inte redan. Väldigt paff blev jag, för det var ju bara v.36+6, men har bebis bestämt sig för att komma ut så är det bara att hänga på. Huvudsaken är att alla mår bra, och det gör de. "Färdig" var han också med sina 3420 g och 49 cm. Lilla gubben. Du skulle bara veta hur efterlängtad du är!! 

Jag var tvungen att läsa sms:et flera gånger, och titta vem det kom ifrån och kolla på bilden flera gånger innan jag förstod vad det stod. Jag blev så obeskrivligt glad för eran skull. Rörd, så till slut kunde jag inte läsa för allt blev grumligt....lycka, för eran skull. Jag vet ju precis vad ni gått igenom och hur lyckliga ni är nu. Det är ju trots allt bara 3,5 månader sen vi var på BB med våran lilla Måns <3

Så nu hälsar jag och min familj  lilla Walter välkommen till världen!

Du är verkligen efterlängtad, och jag längtar såå mycket efter att få träffa dig och din mamma och pappa.

Massa massa grattiskramar till Anna och Samuel som nyss blivit föräldrar!! Njut nu av eran lilla bebis, för vips säger det och så är han inte så liten längre. De växer ju fruktansvärt fort i början de små liven....

Du vet vart jag, och Anders, finns om du, eller Samuel, vill prata eller fråga nåt om vadsom helst. Vi är bara ett telefonsamtal bort!! 

GRATTIS än en gång!!! Nu är ni 3 i familjen, den största omställningen ever, men efter ett tag känns det naturligt och det känns som att det alltid varit så. Det är häftigt hur ens liv och pioriteringar ändras över en natt när Liten föds. Att man själv inte är prio längre (ja, man kommer på sig med att varken ha ätit eller duschat på länge) utan från och med nu gör man allt för det lilla livets bästa. Sin skatt. Sitt allt! Man själv hamnar längre och längre ner på prio-listan, men de personerna som ligger över är värt allt, så man gör det utan att ifrågasätta. 

Det kommer vara skitjobbigt stundtals (speciellt nu i början när man inte riktigt känner den nya familjemedlemmen och hur han fungerar) och ni kommer säkerligen tänka och fråga varför många gånger. Det är samtidigt såå värt allt det jobbiga och alla motgångar man tycker att man möts av och måste kämpa sig igenom. Det är såååå värt det när han börja fästa blicken och fokusera, när man upptäcker att han faktiskt tittar PÅ dig, när det första jollret kommer, första leendet, första gången han sitter, första stegen, första gången han kallar er för de bästa orden i världen "mamma" och "pappa", ja till och med första tåren när han är fruktansvärt ledsen är häftigt att uppleva. Det är så underbart att ni också får uppleva det nu, att ni också blivit föräldrar. Att ni har fått en egen liten son att följa genom livet; genom alla utvecklingsfaser, trotsåldrar och framsteg. 

Så vad ni än gör nu, njut av eran lilla Walter, så hoppas jag att vi ses snart!! Vill ju träffa herren som sparkade på mig genom din mage Anna. Vill se vem den lilla filuren är =) Som jag längtar!! 

Förresten, om ni kommer på ett sätt att spara bebisdoften i en burk så dela gärna med er, för jag har klurat på det ända sen Ida föddes men har tyvärr ingen bra idé om hur det ska gå till... ;)

PS; telefonsamtalet jag väntade på för lite drygt en vecka sen var förstås från Anna, världens bästa Anna som jag nu välkomnar i mamma-klubben =)

Mellanlandar i amningsrummet på Ikea för att mätta den minsta magen i familjen. De andra tre magarna är redan mätta.

Pappa och Ida tog en tur till affärerna bredvid medans Måns går på restaurang.

Idag är det alla hjärtans dag, då skänker jag extra många kramar till "mina". Och speciellt till mina barn och min man. Ni är bäst! Men det vet ni att jag tycker, för det tycker jag ju varje dag - oavsett om det är alla hjärtans dag eller inte. 

Egentligen är det lite överskattat med att ha en speciell kärleksdag, alla dagar ska man väl visa att man älskar sin familj?! 

...och störst av allt är kärleken!! 

För det är verkligen den största känslan, kärlek!

Ida Måns Anders  

När pappan i huset hade han med sig en liten överraskning till hela familjen. 

En liten kärleks-gest från mannen i mitt liv =)

När det ska grejsas med nåt vill Ida såklart vara med. Idag var det byrå-bygge som gällde när Anders slutat jobbet. Perfekt att han har relativt tidiga fredagar så att vi hinner göra nåt på eftermiddagen. På så vis förlänger man helgen lite. Åtminstone så lurar man sig själv att helgen blir lite längre för man hinner ju med lite mer än annars.

Bygga byrå idag alltså. Jag och Ida förberedde lite på förmiddagen genom att tömma gamla byrån på grejer så det bara var att lyfta ut den och börja byggandet av den nya vita. 

Måns tajmade det faktiskt med att sova i stort sett hela tiden, vilket var toppenbra för byrå-verksamheten. 

Och Ida hämtade sin verktygslåda för att hjälpa till. Såklart. Så så här ser det alltså ut när vi bygger och monterar. Idas verktyg, och pappas verktyg i en skön harmoni. Ida använde exakt samma verktyg som pappa och så räckte hon oss de skruvar och plugg vi behövde ha. Riktigt bra hjälp faktikt =)

Nu ska hela familjen utfodras - först vi och sen Måns, och sen fortsätter bygget. 

När man jobbar har man inte alls möjligheten att helt plötsligt ta en ledig dag. Men nu jobbar jag inte, så jag tog chansen. Jag ringde dagis och sa att Ida tar helg. Hon får helt enkelt vara ledig med oss idag. En ledig mys-dag medans det snöar ute. Perfekt! 

Det gäller att ta vara på chanserna medans man kan. Sen kallar plikten med jobb och då  är det dagis som gäller varje dag. Men inte nu, så vi tar vara på stunden. 

Nu ska jag fixa mat till mig och prinsessan. Det gäller att passa på medans prinsen sover ;)

En klapp på axeln, eller ett hejarop "bra jobbat" kan betyda så mycket. 

Nu klappar jag mig själv på axeln och säger bra jobbat, för det var bannemej bra jobbat =)

Egentligen inget speciellt, men när man länge har tänkt tanken på att ta tag i rummet nere som ser ut som ett bombnedslag, men man inte har fått tummen ur att börja, och helt oplanerat tar tag i saken idag och GÖR FÄRDIGT! Vissa saker med hjälp av mannen (och följeslagaren Ida) så blev det klart. Nu är det inget bombnedslag längre och det känns sååå bra!! Inte speciellt lång tid tog det heller när man väl började, men ändå är vissa saker supersvåra att ta tag i. 

Misstänker att lusten helt plötsligt kom till mig pga hall-projektet, att jag vill få ordning nere. 

Nu återstår att bygga ihop en byrå, slänga vissa saker på Humbo och några saker väntar på nya ägare. Men allt är ihopplockat och på sin plats, så då är jag nöjd =)

Nu knorrar herren i vagnen, måste kollas!

Jag fullkomligt älskar nya åkpåsen! 

Den kommer passa såå bra i lila vagnen =) 

SÅ fin!