Morgonen bestod av städning för hela slanten. Jag gjorde rent toaletterna och vattnade blommorna medans Anders och Ida dammsög. 

På förmiddagen tog jag en cykeltur i min ensamhet. Jag styrde kosan mot Byggmax för att köpa skruv, sen vidare till Karusellen och kolla på loppisen. Kom hem med en del fynd, så jag är nöjd! =) Det var skönt att strosa omkring bland alla loppisgrejer i lugn och ro, helt ensam och kunna vrida och vända på det jag ville. Klämma och känna och bara vara jag för en stund. 

Efter lunch när Ida sov la jag mig på en strandmadrass under äppelträdet och läste, men det var kallt. Fick lov att hämta en tröja, men inte ska väl det behövas i mitten av juli heller?!?!

Nu har jag och Ida nyss skruvat ihop ett par Ikea-insatser till Expedit-hyllorna som är i lekrummet, och så har vi även plockat reda på ren tvätt samt hängt upp den nytvättade. Så nu är det fixat också. Skönt. 

Medans jag och Ida grejade inne var Anders ute och gjorde frigge sällskap. Den här gången var det stora delar av golvet som skruvades fast. Och så städade han undan lite både i frigge och i garaget så det är mer lättarbetat sen. 

Hmmm, min näsa säger mig att det är dags för ett blöjbyte på den sötaste rumpan i den här familjen, hihi ;)

Det finns inte ord. Det är svårt att sätta ord på det. Men ändå måste jag skriva. Så känns det. Måste få en chans att skriva även fast jag inte vet hur jag ska uttrycka mig, för det finns inte ord nog att beskriva det fruktansvärda. Ofattbara. 

När verkligheten knackar på dörren och ber att få komma in. Ibland bara stannar det, man förstår inte. Livet är fruktansvärt orättvist, och det har vi tyvärr fått erfara än en gång. Dessa fruktansvärda olyckor som kan drabba en mitt i livet. Unga människor som fått sätta livet till pga olyckor, det är hemskt. Orättvist. 

Och alla dessa tankar man hinner tänka, man ska inte ta nånting förgivet i livet, inte ens livet själv är en självklarhet. Det är ofattbart, man fattar det inte hur snabbt ett liv kan förändras eller ryckas ifrån oss. 

Massor av kärlek till de mina, och massa styrka till de drabbade och deras anhöriga. 

Nej! Inte igen! Det får inte hända mera! Nu får det vara nog!

Nu är det andra gången på väldigt kort tid som det händer saker i vår närhet. Ludvika/Smedjebacken har än en gång blivit drabbade av olycka. Olycka med dödlig utgång. För andra gången har det alltså hänt en dödsolycka häromkring och man berörs förstås. Det är overkligt och fruktansvärt tragiskt! Och det går inte att vara oberörd även fast man inte kände de inblandade. Man är ändå inblandad känns det som när det hänt på så nära håll. Det räcker att man känner nån som kände de som drabbats och så kommer känslorna och tankarna. 

Skickar mina deltagande tankar till de inblandade - det är det minsta jag kan göra. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15110671.ab

Idag fick vi förstärkning i snickeri-branschen av Anna och Samuel. 

I helgen spikades vindpappen upp. Och Anders gjorde sitt allra bästa för att så mycket som möjligt av reglarna skulle vara uppsatta inför dagens snickar-race. Han har även satt myggnätet på plats i takfoten. Bra att förbereda sånt som är onödigt att vara två på.

Nu kan vi bocka av några fler saker på frigge-projektet, nämligen: kjol, första brädan i takfoten runt om är satt så att panelen ska kunna sättas upp mot den

Och...

...panelens underbrädor är också på plats. 3 av 4 sidor är klara! =)

Snickargrabbarna har jobbat på bra idag! Och det är såå himla roligt att se hur bra deras samarbete fungerar, de tänker precis lika och jobbar tokbra ihop. Antar att det är därför de kommer så långt när de jobbar ihop, för det händer verkligen grejer, och snabbt går det. Är imponerad av er grabbar, riktigt impad! =)

Och det är roligt att se hur frigge tar form.

Tidigt i morse åkte Anders till Hedins i Ludvika för att köpa panel till frigge. Vi har bestämt oss för att köpa färdigmålat så det bara är slutstrykningen kvar. Ett beslut som än en gång sparar MASSA tid, men som det inte förloras så mycket pengar på faktiskt. Valet var enkelt eftersom vi har målat alla sargbrädor från grunden och det tänker jag inte göra om igen. Aldrig för det lilla man tjänar. 

På eftermiddagen kom mina föräldrar och min bror och hans sambo hit. Det vankades nämligen kalasfika för Anders som fyller år nu i dagarna. Kladdkakan jag bakade på förmiddagen var jättegod och Anders blev nöjd med presenterna han fick! 

Efter kvällsmaten ska Anders göra ett litet race med frigge så att så mycket som möjligt hinner bli klart innan det är dags för byggardag med de bästa. 

Gör ett eget inlägg till dig idag bästa lillebror, det är nämligen din namnsdag idag och jag vill gratulera!

I morse tog vi vårt pick och pack och åkte till Borlänge. Vi ville hitta på nåt i regnvädret så vi tog en shoppingdag på Kupolen. Jakten efter kläder till mig fortsatte alltså i Borlänge, och jag hittade det jag sökte. På våran favoritaffär New Yorker hittade jag massa snygga toppar/t-shirts, även Anders hittade massa snyggt där. Som vanligt. Gillar verkligen den affären. Den har oftast det vi söker till bra priser. Kanon!

Ida gick inte heller lottlös från shoppingdagen, hon fick nämligen ett par skor. Ett par skor som till och med accepterade. Japp, du läste rätt. Hon kröp omkring i skorna i affären och ställde sig till och med upp i dem. Och vi tog det som ett tecken och betalade och gick vidare till nästa affär. Såå kul att hon börjar komma över skofobin hon haft. Hoppas att den här vändningen är här för att stanna. 

Vi passade även på att veckohandla på Willys när vi ändå var i krokarna. Så nu är även det fixat för den här gången. Skönt. 

Nu ska vi nog masa oss ut en stund så vi får lite frisk luft på näsan idag också.