Det här med att vara vaken på nätterna är inte riktigt min grej. Natten till idag var en sån dag då Ida var pigg. Eller egentligen var hon inte pigg för det var nåt på g i hennes kropp. Vi känner henne utan och innan och vet att hon bara (med få undantag) krånglar på nätterna när det är nåt som inte är bra. Och japp, som ett brev på posten blev den lilla näsan jättesnorig och det gjorde att Ida hade väldigt svårt att koppla av. 

Jag kan tycka att det är okej att vara vaken på natten när man är någorlunda pigg, när man kan sitta vid spjäliskanten och läsa en bok. Men i natt när ögonen kändes som ett grustag och att grusbilen varit där med ett lass till så är det inte alls kul. Tiden går supersakta och man känner sig som en dålig mamma som helst av allt skulle vilja lägga sig och sova och låta barnet klara sig självt. Men klok som man är gör man ju inte så, utan man sitter troget där. Jag och Anders turades förstås om för det är inte kul för nån att själv behöva ta hela vakna lasset. Men efter flera timmar somnade hon iallafall till slut, bredvid mig i våran säng.  

När jag kom hem från jobbet hade Ida även fått feber. Så morgondagens "kalas"planer grusades, och vi blir istället hemma och kurerar våran lilla älskling. Skönt att det är fredag idag så vi kan vara hemma hela famljen och mysa nu när Ida är sjuk. Nu håller vi tummarna för att hon piggnar på sig så vi kan fullfölja BVC-besöket och sprutan nu i veckan. Vi hade tid för ca 2 veckor sen, men då blev läkaren sjuk så tiden flyttades till nu i veckan istället. 

Ska strax slänga in nytvättade handdukar och underkläder i torktumlaren och sen ska laxen göras i ordning inför dagens kvällsmat. 

Eftersom man brukar prata om "gofika" tänker jag inför begreppet "gomat" också. Vi lät nämligen Malmen laga våran kvällsmat idag. Kebabrulle och pizza stod på menyn. 

Anders har varit i Ludvika och servat bilen, så nu är det fixat. En sån där fruktansvärt tråkig utgift som dessvärre är nödvändig för bilens bästa. Och på vägen hem köpte han med sig lite gomat. Gottans var det!

Medans bilen var på servicen strosade Anders runt lite på stan och uträttade lite ärenden. Skomakaren fick sig ett besök, och även Lidl. Men det bästa ärendet avklarades inne på Lindex där han köpte mascara till mig. Det är sååå bra att han vet precis vilken mascara jag använder och nu när det var rabatt på just den så passade han på. Det är kärlek det! =)

Det börjar lacka mot vinter och jul. Det innebär att vi avslutade både Knytte och Mulle nu i dagarna. Igår hade jag Knytteavslutning med de större knyttebarnen, och idag var det Mulleavslutning. Den sistnämnda avslutningen blev en riktig succé eftersom vi fick äran att få besök av självaste SkogsMulle. Barnen blir eld och lågor när de får se trollet komma gående i skogen. Det uppskattas verkligen! 

På Knytteavslutningen fick barnen vara med och göra i ordning en skön bädd för Knytte (en nyckelpiga) så att han kan sova skönt under vintern. De la även ett täcke av löv på honom så att han inte skulle frysa. Och så sjöng vi en vaggvisa och sa hej då och god natt så ses vi i vår igen.

Det är härligt att så lite kan uppskattas hos barnen. Förresten, matsäck i skogen åts förstås också, både på Knytte och Mulle. Det är ett stadigt inslag i friluftsskolornas skogspass. 

En annan sak som uppskattades speciellt med dagens Mullepass var vädret. Det var en perfekt dag att ha avslutning på för det var inge gnäll å stön om att det var kallt. Men det känns ju faktiskt liiiite konstigt att det är 9 grader varmt när det är mitten av november.. 

Jag passar på att blogga lite när prinsessan sover. Pappan i huset tog bilen direkt jag kom hem idag och åkte till Ludvika. Det är dags för service och sen efter det handling. Får se om han kommer hem med nån god mat sen då, hihi ;)

Hej Kolikock på er! 

Vinterdäck på cykeln. Superbra! Men det innebär också en tungtrampad cykel, speciellt på hemvägen när det är uppförsbacke i stort sett hela tiden. Men men, dubben är guld värda på isiga vägar, så jag får stå ut med dubbsmattret och tungtrampningen. Vägarna var isbelagda i morse när jag begav mig mot jobbet, så dubben fick greppa tag nästintill hela tiden. Då tackade jag vinterdäcken för sin existens!

Jag är lite extra rädd för att ramla omkull med tanke på mina handleder som jag stukade kraftigt när jag gick på gymnasiet. Då cyklade jag omkull och stukade BÅDA handlederna. I flera månader fick jag ha bandagerade handleder, och jag behövde i stort sett hjälp med allt - på/avklädning, skära maten, skriva - ja, allt... Läkarna sa att det hade varit bättre att bryta handlederna, för då hade det läkt. Nu kommer jag alltid att få dras med två handleder som är trasiga och sköra... ingen kul fakta, men sanningen är inte alltid så kul. 

Idag när jag cyklade hem runt 17-snåret märkte jag dock inte nånting av att det var tungdrampade vinterdäck på cykeln. Anledningen stavas: mörker. 

Det hade hunnit bli mörkt ute, och jag är helt enkelt mörkrädd. Väldigt mörkrädd till på köpet. När det är mörkt ute trampade jag lite extra fort på cykeln så jag hann inte märka att det gick tungt. Hade inte "tid" att känna efter, utan jag trampade bara för att komma hem. Jag är rädd när jag cyklar i mörker, speciellt nära skogen. Hmmm, kanske läser för mycket deckare?! ;) Skämt å sido, mörker är läskigt. I min värld är det iallafall läskigt, men fördelen är ju att jag blir snabbare hem till mitt hus och min familj. 

Min pappa. Det säger egentligen allt, men jag förklarar ändå. Min pappa. Pappan med stort P. Du är helt enkelt den bästa pappan man kan ha. Och jag är SÅÅÅ glad att du är just min pappa! 

Massa grattiskramar till dig idag pappa, för idag är det fars dag. Och då kommer ett blogginlägg som ett brev på posten. Förstås! Skickar även en cyber-tåååååta till dig, för det vet jag att du uppskattar =)

Nu slänger jag in handduken för idag. Jag tackar för mig å tycker faktiskt att det är lite skönt att den här långa lördagen börjar lida mot sitt slut. Dagarna då nån i familjen inte mår helt hundra brukar kännas längre än andra dagar. Förra helgen var det jag, å nu är det Ida.

Natti natti.

Louise rekommenderar: Chokladbollar med jordnötter är en riktig delikatess. Det söta blandat med det salta är verkligen smaskens!