Jag säger bara en sak. Mammahjärta. En liten bit av mig går sönder när jag ser att mitt barn inte mår bra. Igår kväll fick hon en febertopp bara så där hux flux, febern steg snabbt till 39,5 grader och hon blev jättehängig, ledsen och supertrött. 

Trots att man vet att man gjorde allt som stod i våran makt för att hjälpa henne så gör det ändå ont. Det är en obeskrvlig känsla att se nån man älskar över allt annat inte må bra. Jag tyckte sååå synd om henne!! Det man önskar är att man själv kunde få ta över det onda så att Liten fick vara frisk, men det funkar tyvärr inte så... 

Det var en helt utslagen prinsessa som stupade i spjälis igår kväll. Hon yrade i sömnen, men lyckades sova ganska många timmar innan hon vaknade 00.30 Då flyttade jag över henne till min säng och hon somnade om på en gång. Jag blev alldeles tårögd när jag låg och tittade på det finaste i hela världen när hon sov där bredvid mig. Jag var obeskrvligt stolt över att ha fått en sån fin dotter. Min dotter. Min Ida. Min. 

Det händer inte alls ofta att hon sover i våran säng, men när hon väl gör det är det jättemysigt. Jag är dock glad att hon sover i spjälis om nätterna eftersom hon är expert på att breda ut sig i våran säng. Den lilla människan tar upp större delen av en dubbelsäng liksom. Ofattbart egentligen! Men när man är sjuk får man absolut sova hos mamma och pappa!! Då är det värt att ha det lite trångt ett par nätter. 

Idag när vi vaknade var febern som bortblåst. Fattar inte riktigt vad det var som hände igår kväll, en snabb febertopp bara liksom. Håller tummarna för att det är över för den här gången. Att vi får ha en frisk och feberfri tjej i huset fram till 18-månaderssprutan om 1,5 vecka. Vi antar att hon kommer få feber även då eftersom hon har reagerat med feber på varenda spruta hittills. Det är ju bättre att tro att det blir biverkningar, för då kan det ju bara bli bättre. 

Just nu ligger Ida ute och sover, och Anders är i garaget och grejar. Och jag sitter här och lättar mitt hjärta. 

Förresten, igår blev tvillingpojkarna 6 månader. Tiden går ofattbart fort! 

Fredag idag. Guldfredag till på köpet. Planering på min avdelning alltså. Vi har fått mycket gjort, mycket diskussioner och annat. Sånt som man behöver tid till. Sånt där som hör förskolan till men som indirekt inte har med barnen att göra. I slutändan har ju förstås allt med barnen att göra, men det är ju vissa saker som är runt omkring också och de behöver också göras. 

Ytterligare ett plus med guldfredagen var att jag slutade 13! Och det gör ju inte dagen sämre precis.

En sak som dock gör dagen lite sämre var att Anders ringde imorse och sa att Ida hade feber. Bara lite som tur är så vi har inte märkt så himla mycket på henne mer än att hon är litelite gnälligare än vanligt. Men inget anmärkningsvärt som tur är. Hoppas att det ger sig lika snart som det kom också. 

När vi ändå pratar om hur vi mår så kan jag meddela att min hesa röst börjar bli bättre. Jag tycker att det var ganska stor skillnad mot igår redan i morse. Det dryga var att jag hostade en hel del i natt istället. Men för att inte väcka mina två familjemedlemmar så försökte jag kväva hostningar i kudden. Det är inte det lättaste, men man kan ju alltid försöka. Efter lite vattendrickande lyckades jag i allafall somna om till slut. Men den där rethostan är fruktansvärt jobbig och irriterande. 

Anders fixar biffen till kvällsmaten. Det blir mos, brunsås och hemgjorda biffar. Gott. Sen blir det lite fredagsgotte i soffan. 

Fy vad tråkigt det är med den där högen av papper som man alltid samlas, den där berömda högen som man alltid säger att man inte ska göra men som ändå blir. Den där högen med pappersjobb som är så himla tråkig att ta reda på. Den var borta när jag kom hem från jobbet idag. Jag blev jätteförvånad! Anders hade gjort ett rejält städryck å rensat och fixat och donat på databordet, så nu kan vi faktiskt se hur bordet ser ut =) 

Han hade även krattat löv, tagit undan alla utemöbler, dammsugit huset och plockat inne. Allt detta + att han har varit ute och lekt med Ida samt tagit en promenad! Ibland händer det att han imponerar på sin fru, hihi =)

Nu har vi gjort dagens goda gärning å skickat en sista hälsning. En liten gåva för att visa vårt deltagande. En gest som jag tror blir väldigt uppskattad. Hoppas. 

Nu blir det tv:n. 

Efter helgens sjukbravader är det nu rösten som har tagit stryk. Jag är hes. Väldigt hes. Rösten spricker liksom. Men det är det enda felet på mig, och jag kan lova att det låter värre än vad det är. Förutom att rösten är lite instabil mår jag bra. Och det är skönt iallafall!! =)

Idag var vi på Mulle, näst sista gången, och jag kan inte säga annat än att det börjar bli väldigt kallt. Det tog en halvtimme från att vi kom tillbaka till förskolan innan jag kunde känna alla mina tår igen. Vet faktiskt inte vad det ska till för mirakelsko för att mina superkalla fötter ska hålla sig varma. Och än är vi bara inne i november, så det ska bli spännande att se hur det blir framåt vintern när alla minusgrader kryper fram. Vi är ju ute ändå på jobbet, men jag kan bannemej inte komma ihåg vad jag haft för skor de andra åren. Det blir spännande. 

Apropå varma skor så skulle jag byta till vinterjacka igår när vi var ute på förmiddagen med barnen. Jag frös som 17!! Jag gick in för att byta jacka. Jag tog på mig den som vanligt, och drog upp dragkedjan. Men jag märkte på en gång att det inte gick nå bra, för det blev en STOOOR glipa i dragkedjan. Glipan blev precis där bebismagen var. Jackan hade alltså pajat när jag var gravid. Men innan jag hade brottats klart med blixtlåset tog det en stund. Och jag fick vackert inse att jag förlorade kampen och fick ta på mig jackan jag hade innan. Men då hade jag fått upp värmen efter matchen med vinterjackan så jag frös inte mer! =) Det sägs ju att det mesta har något gott med sig, och så var det även denna gång, hihi.

Aj vad jag slog i en nerv i armbågen alldeles nyss. Det pirrade i hela armen, ända ut i lillfingret. Jag kunde inte ens böja fingret. Det var en riktig fullträff på nerven! Obehagligt var det. 

Hmm. Man kan ju undra varför vi är vakna vid den här nattliga tiden på dygnet. Det är nu man borde sova som skönaste, men nej.. Inte just i natt om man heter Ida. Då är man pigg. Tydligen. Hon är för övrigt den enda i familjen som är pigg just nu kan jag lova. Men det var nog ganska självklart kan jag tro... Hihi.

Natti natti snart, hoppas vi på.

Måndag idag. Början på veckan... skulle behöva helg faktiskt. Japp, redan. Den här helgen som var, var inge vidare när jag inte mådde bra. Hade inte ork att göra det jag ville. Jag gjorde det jag borde även fast det var tråkigt: vilade.

Jobbdagen idag har varit bra, förutom det eviga bankandet. Det pågår nämligen en takrenovering på yttertaket på våran avdelning så du kan ju tänka dig att det låter en hel del. Bank bank, och gubbar som går omkring där uppe. Hela dagen har det pågått, och fler dagar blir det. När jag kom hem idag kändes det som att det fortsatte att banka i huvudet på mig. 

Så takrenoveringen är ännu en anledning till att jag längtar till helgen. Fast först kan det få bli fredag faktiskt, för då har vi guldfredag med planering. Och till råga på allt slutar jag 1 då, så det blir en bra start på veckans weekend =)

Vi lyxade till kvällsmaten med tacos idag. Vardagslyx!