Idag gjorde vi en liten utflykt med barnen på jobbet. Vi tog med oss två barnvagnar, och så satte vi på alla barnen reflexvästar och så gick vi iväg. Vi bestämde oss för att gå till katthemmet och kolla på katterna som finns där. Ett perfekt mål för en kortare utflykt eftersom det inte alls ligger långt ifrån förskolan.

Katthemmet har byggt burar utomhus som katterna får vara i om de vill (det finns kattluckor i dörren så de lätt kan komma ut). Men idag fanns det inte en enda kisse som ville vara ute och "prata" med oss. Vi såg däremot några katter genom fönstren och barnen tyckte att det var jätteroligt. Ännu roligare blir det när det är finare väder så att katterna vill gå ut.

Som du vet så gillar jag inte katter särskilt mycket, men när de sitter i bur eller när de är på andra sidan väggen med ett fönster så man kan se dem, så går det bra. Annars skulle jag nog vara lite rädd faktiskt, tycker inte att jag kan lita på dem! Oförutsägbara och lömska djur, det är vad katter är i mina ögon.

Men jag är ju inte sämre än att jag offrar mig för barnens skull, de älskar djur och man riktigt ser hur de lyser upp när de får se på djur av olika slag. Även fåglar i luften fascinerar!

När vi kom tillbaka från utflykten fick jag se en katt som strök omkring bilarna på parkeringen. Och den var väldigt nära MIN bil, och då tappade jag dagens tålamod när det gäller katter.. hehe. skämt å sido.. 

Jag försökte i vilket fall som helst skrämma iväg kissen, men den verkade inte särksilt rädd. Jag lyckades dock till slut, för jag hade bestämt mig för att inte ge upp förrän katten gav sig därifrån.

Jag GILLAR INTE när katterna går PÅ bilarna! Punkt slut!

 

Farmor Anka

15 april 2009 17:31

Att inte gilla katter är nog ärftligt i vår släkt. Jag tror nog inte att det ligger i generna, det är beteendet man ärver. Farfar gillar inte, hans son gillar inte och i sin tur hans son och dotter gillar inte. Vi på spinnsidan gillar verkligen katter. Sådetså!!

 

Faster

15 april 2009 20:32

Jodu, jag var också fullkomligt LIVRÄDD för katter i min ungdom. Jag tror att jag hade farmors hemska Sotis Murre i färskt minne. Ett riktigt litet monster som anföll allt som rörde sig. MEN - så kom Snus flyttande till oss. En riktig mjukis som BARA vill gosa och sitta i knä. Han är som en trasdocka. Och han pratar hela tiden. DÅ smalt jag och nu älskar jag alla katter. Så än är det inte för sent Louise. :) Man vet aldrig vad livet har i beredskap...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...