Idag mår Ida mycket bättre. Det syns på hela henne. När hon vaknar och man möts av stora blåa ögon och ett jättesmile bakom tuttis så vet man att hon börjar komma tillbaka till sig själv igen. Våran glada lilla tjej.

Jag skulle nog kunna säga att idag är den där extradagen man bör ha när man varit sjuk. En dag för vila och för att kunna ta igen sig och bli sig själv igen. Det behöver man, oavsett om man är liten eller stor. Det tar på krafterna att vara sjuk, även fast man vilar mycket under tiden. Så den här extradagen är inte så tokig när allt kommer omkring. 

Anders åkte till Hedins för att köpa lite virke till frigges sarg. Japp, det ska bli en liten sarg även på frigge - precis som det är på huset. Matchning! =) Och när Anders ändå är i Ludvika passar han på att veckohandla. 

Ida sover. Och jag tänkte sätta mig ute på altan och läsa. Men jag fick ändra mina planer eftersom det kom en störtskur... Vädret är inte alltid på rätt sida tyvärr. 

Apropå regn så måste jag bara berätta om i söndags kväll när jag klippte gräset så var Anders och Ida ute på en liten prommis. Precis när jag hade klippt klart, det var verkligen precis på sekunden, så öppnade sig himlen och regnet bokstavligt talat hälldes ur molnen. Efter en liten stund kommer Anders springandes med vagnen med en sovande Ida i. Blött var det, men inte åt Ida för hon sov då så sött fortfarande trots smattrande regn mot sufletten. Men Anders var inte så glad över att få en ofrivillig dusch. Stora stora droppar var det. Obehagligt när man överraskas av ett sånt regnoväder.

Tur att han skulle hem iallafall, det är värre när man är på väg bort och man blir plaskblöt. Hemma finns ju alltid torra kläder att byta till. Och tur att han inte var jättelångt hemifrån också. Tur i oturen kan man väl säga.  

När Ida ändå är sjuk och vi tillbringar dagen inne så kan det lika gärna regna. Det gör liksom ingenting. Och regn behövs onekligen ibland så det var bra timing. Ida mår iallafall lite bättre idag, febern nyligen (innan Ipren) var strax över 39. Så vi hoppas att det har vänt. Vi hoppas att Ida är på bättringsvägen, men det vekar så iallafall. Hon är förstås fortfarande hänging, gnällig och inte sig själv riktigt. Men det är ju inte så konstigt... 

När Ida sov efter lunch bakade jag. Igen. Den här gången blev det rågsiktskakor. Och jag kan meddela att smakade gott när det vankades mellis på eftermiddagen. 

Vi har även passat på att rensat i Anders garderob. Nu är det bara min garderob kvar som behöver gås igenom. Men det tar jag inte riktigt än. 

Nej, ska se vad min sjukling och hennes pappa har för sig... 

Ida sov i princip hela förmiddagen. Det behövde hon för hon var verkligen en tröttis. Ett guldtillfälle för oss att passa på att göra nåt. Men det regnade. Så vi höll oss inomhus i köket. Vi bakade. Vi gjorde havrekakor med choklad på, jordnötschokladbollar och filbröd med massa fröer i. 

Till mellis provsmakades alla tre nybakade sorterna, och jag kan inte säga annat än att det var riktigt gott. Jag är, som jag tidigare skrivit, ingen kakälskare, men dessa kakor är faktiskt goda. Den mörka chokladen ovanpå är pricken över i. 

Nej, om man skulle bege sig ut och klippa lite gräs medans det inte regnar. Regnet har kommit i skurar under hela dagen så om man vill få nåt gjort ute får man passa på mellan skurarna. 

Med 40.0 graders morgontemp är man inte speciellt kaxig. Ida somnar sittandes i mitt knä, med huvudet lutandes mot mig, ofta. Det händer liksom inte i vanliga fall, men nu är hon helt slut. Stackars liten! Febernedsättande och tuttis så blev det lite bättre iallafall. Nu sover hon. Igen. Det behöver hon verkligen, lilla gumman. 

Lugn dag idag med andra ord. Vi ska bara ta hand om våran lilla skatt och hoppas att hon blir frisk snart. 

Mitt hjärta har fått feber.  Inget annat fel, bara feber. 

Lilla gumman sover nu i spjälis, hon somnade på en gång jag la ner henne. Hon är helt slut stackarn. Det är jobbigt att ha feber. Stackars stackars liten. 

Hoppas det är bättre imorn, det gör ont i mammahjärtat när hon inte mår bra. 

Imorn blir det en lugn hemmadag, en krya-på-dig-Ida-dag. 

På höger sida i min blogg, under bilden på mig och Ida, finns olika kategorier. Det vet ni säkert redan. Men iallafall. Jag brukar kika på vad vi gjorde för exakt 1 år sedan, 2 år och 3 år sedan. Så länge har jag bloggat. Och jag tycker att det är jättekul att läsa och se bilder på vad vi har haft för oss.  

På kort tid har det hänt väldigt mycket här. Och jag har bloggat så mycket jag har kunnat under tiden. Det är roligt att på ett enkelt sätt kunna klicka sig in på tidigare år och läsa. Det är roligt med tillbakablickar, för man glömmer fort. För fort.

Jag kan tyvärr konstatera att frökexen inte alls var lätta att göra. Det var mycket mycket svårare att göra än vad det påstods. Hoppas att mamma gillar dem iallafall, för jag blev bara besviken på att jag inte ens klarar av att göra simpla frökex. Så jag tänker ge bort de så kallade kexen. Fröblandning är det iallafall, men inte kex. 

Trist när man längtat efter nåt gott och så blir det inte alls så. Det känns som att det kommer dröja innan jag försöker göra såna igen... 

Det var väl en himla tur att jag inte blev kock!